The darling buds of May -

Adjö

Hej finisar!

Jag sitter på mitt jobb och äter mikrad tagliatelle. Det är mitt näst-näst-sista jobbpass och detta är det sista jag skriver på den här bloggen. Intill mig ligger Virginia Woolfs bok Orlando. Den blir mitt sista tips till er. Orlando föds som man, sen somnar han och vaknar som kvinna och lever i flera hundra år. Jag har bara läst halva än men jag tycker om den. Det är en intressant story och den är ju fantastiskt skriven, men vad annat kan man vänta sig av Woolf?

Nu är det inte lång tid tills jag flyttar och det är dags att tacka för mig. Det var fint att ni läste!

Fina bloggkompis. Vad mycket bra vi skrivit!

Jag hoppas bloggen fortsätter leva (och det är inte för sent att skriva här, om någon vill!!), ska titta in då och då när jag sitter i hälsinglands skogar.

Tusen pussar, hejdå

Nina

2012-08-06 @ 12:19:17 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

du skulle ha varit här

Idag tänker jag på min mormor. Jag tänker på hur hon alltid välkomnade min syster och mig med "hej mina älsklingsungar och änglabarn" när vi hälsade på. Hur man kunde torka i hennes knä efter badet och hur bra hon var på att sprida ut drottningsylt på pannkakor.

Hur jag tyckte det var så fruktansvärt läskigt att gå upp på övervåningen och in i badrummet med hennes peruker på frigolithuvuden sen när hon inte fanns mer.

Och hur jag hatar att det är det enda jag minns. Jag önskar att hon fortfarande fanns ett telefonsamtal bort för jag tror vi hade tyckt så himla mycket om varandra.

Kerstin i lägenheten jag bor i nu.

Jag vill visa henne hur fint jag bär upp hennes klänningar, hur bra jag sjunger och jag vill höra henne berätta om hur det var att vara ung i stockholm i början av femtiotalet, och vi kunde dricka vin i kvällssolen på balkongen till den lägenhet vi båda vuxit upp i.

Men det går ju inte för hon är inte här. (Och jag vet att temat för veckan är "du skulle varit där" oh inte "du skulle varit här" men fan. Hon skulle varit här.) Hon borde vara här.

Torsdagspussar från Nina

2012-06-14 @ 22:24:45 Permalink Om oss Kommentarer (1) Trackbacks ()

Någonting coolt

"Mamma, kan jag få en loftsäng?" frågade jag en dag när jag var elva.

"Visst", sade mamma, och byggde mig en sån.

Det är coolt.

Vanda

2012-04-25 @ 23:34:52 Permalink Om oss Kommentarer (0) Trackbacks ()

när jag gick i sexan....

Sexan var ett konstigt år. Man kom från en skola där man var äldst bland alla barn, och kom till ett sammanhang där man plötsligt var yngst och folk rökte och drack alkohol och hade stringtrosor (!!??!! eeuuww).

Av min högstadietid är det sexan jag minns sämst. Men jag minns att vi lekte i rålambshovsparken på rasterna, att vi gungade och klappade kaniner. Jag minns att jag brukade promenera längs norr mälarstrand till skolan och att jag fortfarande kunde alla hundraser. Jag gillade svenskaämnet bäst, tyckte min svensklärare var helt fantastisk och det gick rykten om att träslöjdsläraren var pedofil (rykten som inte hade någon som helst verklighetsförankring men som efter vad jag fått höra har fått honom att sluta alldeles nyligen. Men det kanske också bara är ett rykte.)

Jag minns att jag hade en crush på en kille i nian som jag aldrig pratat med och jag minns hur jag klädde mig. Noll trendkänsla, eller noll känsla över huvud taget. Säckiga jeans och collegetröjor var standardoutfiten. Det var först i sjuan jag insåg att man faktiskt kan välja ut sina kläder med mer omsorg. Det strålande klädsinne jag har idag fanns det alltså inte ens ett frö av för åtta år sedan. Jag minns inte vad jag lyssnade på för musik, och jag misstänker att jag inte lyssnade på musik över huvud taget. Sexan var året då jag började brevväxla med en kusin som kom att bli min bästa vän och den storsyster jag aldrig hade.

Jag minns att jag inte trivdes så himla bra i skolan, att alla var elaka mot varandra och jag folk var duktiga på att plantera komplex hos andra. Att jag inte hade några bröst och inte fått mens ännu var till exempel inte ett problem förrän den dagen då någon lät mig veta att det gjorde mig till mindre av en människa. Sexan var liksom en hemsk föraning av allt det jobbiga som skulle komma att vara högstadiet. Och det är först i efterhand jag insett att jag kanske inte var den enda som kände mig som en alien när jag var tolv år gammal.

Ack ja, den tiden! Det var liksom lite av en mellanperiod, allt kändes ganska luddigt och grått.
Skönt att det är över!

Nina

2012-04-22 @ 18:34:45 Permalink Om oss Kommentarer (0) Trackbacks ()

En tolvårings musiksmak

När jag gick i sexan hade jag bara riktigt lyssnat på musik i mindre än ett år, på egen hand. Jag skrev lite om det i det här inlägget. När jag gick i sexan var min absolut främsta källa till musik blandskivor som jag bränt själv. Jag lyssnade på dem i en freestyle som man ofta fick byta batterier i, eller i cd-spelaren hemma. När jag gick i sexan hade jag favoritlåtar. Men det var helt andra favoritlåtar än jag har idag. Jag tänkte ta och gå igenom några av de där låtarna jag lyssnade på om och om igen när jag var tolv år. Ska lyssna på dem igen nu, för första gången på ganska väldigt länge!

En av mina absoluta favoriter var låten Nemo med Nightwish.

Oh, does this bring me back! Jag tyckte den var så himla vacker och storslagen. Särskilt sticket vid 2:51 var ett sånt där ställe där jag höll andan och det var så dramatiskt. Hela textens tema om att vara "lost forever" var ju helt perfekt när man var pubertal och frustrerad men mest av allt ville vara vacker med fladdrande hår och mantel på ett berg och vara för evigt förlorad på ett poetiskt vis. Ack ja!

En annan låt var The Wicker Man med Iron Maiden.

Det jag gillade bäst var refrängen och wooh-oh-sticket vid 3:35. Jag tyckte det var något så otroligt mäktigt med hela grejen. Kände mig liksom kraftfull när jag hörde den. Det här måste vara det jag har svårast att relatera till nuförti'n. Hur i all världen kan jag någonsin ha njutit av att lyssna på gammal hårdrock? Jag har till och med svårt att förstå andra människor som lyssnar på det nu. Eftersom jag bara gillade det när jag var tolv och pubertal inbillar jag mig att alla andra som gillar det fortfarande måste vara tolv år och pubertala mentalt.

Sen lyssnade jag ju en massa på Borgarsvin med Doktor Kosmos också!

Det här är ju väldigt komiskt i och med att jag hade absolut noll kontext/erfarenhet/insikt för att greppa vad texten handlade om. Den driver ju med borgerligheten som någonting annat än politisk färg men vad hade jag för koll på sånt! Jag fattade liksom att den handlade om någonting som jag antagligen skulle fatta mer om jag var äldre men jag skulle väl för mitt liv aldrig ha erkänt det. Satt hellre och lyssnade på den sådär så att andra kunde höra och fnös åt överklassen bäst jag kunde ändå.

Aah jag ska inte tråka ut er. Ni behöver bara begrunda de här klippen, men jag ska nog tillbringa resten av kvällen med att dyka ner i nostalgi på youtube och begrunda mina forna preferenser!

Pussar från Vanda

2012-04-19 @ 21:13:35 Permalink Om oss Kommentarer (0) Trackbacks ()

veckans tema är "när jag gick i sexan"

Och när jag gick i sexan började jag hänga med den här tjejen:

Just den här helgen var vi i hennes familjs hus i vallentuna. Jag minns att jag matchade manchesterbyxor med prickig kjol och mitt hår hade jag liksom klippt själv. Det såg inge vidare ut. Vad Ellinor hade på sig ser ni ju.
Egentligen hade Elli och jag setts många år tidigare, när vi sprang runt i ett gult tält på en gräsmatta på gotland i mitten av nittiotalet, men det var i sexan som vi blev vänner. Vi läste tyska tillsammans och sjöng första satsen ur matteuspassionen för gruppen en dag när vi glömt göra läxan (hur knäppt?!), satt på kyrkläktaren och läste Frida under paus på en lång konsert. Vi promenerade och tittade på film och sjöng i kör.

Så var vi vänner ett tag och sen var vi inte vänner längre men sen blev vi vänner igen och det är så himla bra!! Och vet ni? Nu bor vi ihop.

Onsdagshälsningar från Nina

2012-04-18 @ 08:38:27 Permalink Om oss Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ninafina

Tjära bloggen! Det har varit en ära att få blogga här i ett helt år. Det allra första inlägget jag skrev här handlade om den andra personen som skriver här, nämligen min vän Nina. Efter ett år förtjänar hon att hedras igen i ett inlägg tycker jag!

Sedan det där inlägget jag skrev förra året har hon pluggat på universitetet, rest en massa, börjat jobba och slutat raka sig under armarna. Men bedårande och söt som en liten marsipangris är hon fortfarande, fastän hon blivit lite större och vuxnare än då. Och vi har druckit många koppar te och ätit godis och delat glädje och sorg tillsammans, på hennes balkong och i mitt kök och här och var i stan! Ni skulle ba veta vilken fin vän och ädel människa hon är. Om något har vi sen dess blivit ännu bättre kompisar. Och nu går vi bredvid varandra i sakta mak i våra klänningar och funderar på hur livet ska bli, och gapskrattar åt folk vi tycker är lite töntiga, fast man inte får, under tiden. Det är fint.

BLOGGPUSEN KRAMEN VARFOOOR NINA FRÅN VANDA <3

2012-04-04 @ 21:56:50 Permalink Om oss Kommentarer (1) Trackbacks ()

åh! det är din födelsedag

Fina älskade bloggi, den här månaden fyller du ett helt år! Det är ganska fett, så fett att hela veckan här kommer att handla om det. Jag startar firandet med denna fabulösa födelsedagsvisa. Grattis kära darlingbuds.

Marilyn hälsar.

Men men men vet ni!! Det är ju tack vare er, ni som läser, som vi kunnat leva så länge tillsammans! Tack för det!

Tisdagspussar

Nina

2012-04-02 @ 23:13:46 Permalink Om oss Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ett år sedan

För ungefär ett år sedan var jag i Spanien. Där var det vår, mer vår än i Sverige. Jag minns solen. Det var en gräsmatta och utsikt över en tågräls, och berg. Vi hade mycket att göra men ibland tid till annat.

Vi satt i gräset och flätade armband tillsammans. Någon hade satt på musik och vi lyssnade på "Come give me love" med Ted Gärdestad. Det var så varmt i solen, men jag var kall och det gjorde ont att andas. Aldrig mer.

2012-03-30 @ 18:24:54 Permalink Om oss Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mina bilder

Jag har flera tusen bilder på min dator. De tidigaste är från 2005, men det är bara några stycken. De senaste från i år. Och det är ju så otroligt roligt att kolla igenom! Kul att se vilken sorts bilder man tog. Sjukt kul att titta på hur man själv såg ut och tänka NÄJ VAD LITEN VAD SÖT VAD HADE JAG PÅ MIG EGENTLIGEN och såna där saker. Men jag insåg just en annan sak som nästan är roligare. Jag har ju alltid haft med mig själv och tänkt så mycket på hur jag såg ut- men man glömmer lite hur ens kompisar såg ut när det begav sig. Jag ska göra en liten fin årsredogörelse här från mitt fotoarkiv på hur jag och de jag hängde med såg ut. Det kanske bara är kul för mig. Men scrolla förbi i så fall!

Först: 2006

Såg jag ut såhär.

Och mina kompisar såg till exempel ut såhär, om de hette Dreaner och Jåkkä...

Eller såhär, om de hette Allis och Moa.

År 2007

Hade jag blivit rödhårig och såg ut lite såhär i snön.

Och mina kompisar såg ut lite såhär om de hette Nina och Ylva...

Eller såhär, om de hette Martin och var på väg till sci-fi-mässan.

2008

Morphade min klädstil sig igenom en massa intressanta faser. Men sådär såg jag ut i början av året. Fantabulösa flätor!

Och om mina kompisar hette Hannah och Sean, då såg de ut sådär.

Hette man Ebba såg man kanske ut såhär.

2009

Var jag ganska snygg och cool.

Och hängde man med mig då, är chansen ganska stor att man heter Benjamin. Fast man kunde heta Agnes också!

Eller Anton. <3

Sen börjar bilderna bli så nya att de inte är så jättespännande att kolla på. Men jag kan titta i tusen år på de äldsta för det är så spännande att bli stor och större! En dag ska jag titta på bilderna från nu och tänka håhåjaja. Ach so!

Söndagspuss från Vanda

2012-02-26 @ 12:31:18 Permalink Om oss Kommentarer (2) Trackbacks ()

ellinor, jag och photo booth

En kamera i datorn måste ju vara det mest fantastiska någon kommit på. Nej jag ljuger lite. Men bra är det! Det tycker i alla fall Elli och jag. För man kan roa sig i all evighet, i flera år! Och det blir liksom aldrig tråkigt. Kolla bara:

När vi var unga och rufsiga.

När vi startade ett multikultiband.

När vi hade lugg samtidigt.

När vi träffade Andy Warhol.

När två skinnflådda hamstrar hade övertagit våra själar.

När vi hittade en ikealampa i sängen.

Ja, varje gång hade vi photo booth vid vår sida. Och tur är väl det! Annars skulle vi kanske glömma alla fantastiska stunder. Tänk att man kan frysa ett ögonblick va!

Nattliga hälsningar från Nina

2012-02-24 @ 02:39:46 Permalink Om oss Kommentarer (0) Trackbacks ()

Upp och ner

Jag har jobbat som vikarie sedan september förra året. Under den tiden har jag hunnit jobba på sjutton skolor, på fritids, och i alla årskurser från förskoleklass till nior. Jag har räknat på det hela och kommit fram till att jag nog haft ungefär 1000 elever. Kanske fler. I innerstadsskolor och långt ute i förorter och kranskommuner. Det är mest kul och ibland lite jobbigt.

Som när man har en elev som bara gråter och gråter om dagarna och inte vill jobba och man inte vet varför. Eller möter en blick av öppet trots, hån eller något som bara kan vara förakt. När det blir suddkrig och man riktigt känner blodtrycket öka. När en sexåring förklarar för en att hon inte kan bli eldslukare för att hon inte är en kille.

Men oftast är det bättre! Som när man häpnar över elevernas kreativitet på textilslöjden, över det harmoniska lilla mumlet när värstingarna sitter och broderar. Eller när några som bråkat plötsligt börjar bli sams och hittar på något eget tillsammans. När barnen kommer och drar i en och ber "kan inte du sitta vid vårt bord i matsalen?". Då man lyckas ha en givande diskussion om könsroller eller vegetarianism och ser att man satt igång små kugghjul. Eller när man har glädjen att hamna med en hel klass som är sådär riktigt uppsluppet slängd i käften MEN lyckas vara tillräckligt rapp för att vinna deras respekt. Och när man jobbar på lågstadiet och någon ritar en teckning åt en. Ja, då är det en sån dag att jag ligger och kvillrar i kroppen när jag pratar om jobbet, så att mitt sällskap utbrister "Gud, vilken skälvning" och jag måste svara "Jaa, jag njuter!".

Då är jag glad att jag är vikarievanda.

2012-02-10 @ 17:11:49 Permalink Om oss Kommentarer (0) Trackbacks ()

kontoret

Jag har berättat om mina kunder, nu tänkte jag berätta lite om kontoret där jag jobbar!

Det är inte ett mysigt kontor, det är fult och litet och ganska ocharmigt. Men jag gillar det. Och vet ni varför? Jo:

För ingen har skor, då kan man sitta lite hur man vill, ha fötterna på skrivbordet till exempel. Vissa har lurviga monstertofflor på fötterna. Det är fint tycker jag.

Det är noll dresscode. De skönaste och fulaste kläderna funkar utmärkt för kunderna ser ändå inte hur man ser ut, och kollegorna hinner man sällan prata med.

Det hänger en lapp med städregler på väggen. Det roliga är inte att det hänger en lapp med städregler på väggen, det är löjligt att det ska behöva göra det. Det roliga är att det första jag tänkte på när jag såg den var att det står "torska av" och inte torka av. Och en dag när jag kom till jobbet var det någon som illustrerat instruktionslappen.

Vi har en chattvägg i högerspalten på vår huvudsida. Oftast skriver folk saker som "vem faan kopplade en kund till bengt-ove åkerman när hon skulle till bert-ove åkerlund. hon ringde mig nu och var skitsur!! ska det vara så svårt!?" Sånt är inte så kul. Men den här konversationen igår var kul:

Lisa:
någon som vet vad frojhet rehabiliteringscenter i malmö är?
eller froyet freud, freut froyd? hon kan inte stava o jag hittar ingenting på f.

Sebbe:
haha fick henne nu, fröet sa hon tydligen

Det här med dialekter alltså.

Sen finns det saker jag inte gillar. Som att det, som sagt, är fult. Och att man knappt pratar med sina kollegor. Att det är ett ständigt mummel runt omkring en för att alla är inne i samtal och vi sitter ganska tätt. Och att det ibland känns lite som en ungdomsgård. Men med tanke på att majoriteten av alla som jobbar där är unga människor som funderar på vad de ska ägna livet åt är det väl inte så konstigt.

Och med det önskar jag er en trevlig helg!

Nina

2012-02-09 @ 13:26:45 Permalink Om oss Kommentarer (2) Trackbacks ()

"Får du betalt för att jobba här?"

Hej! Jag jobbar ju som kanske är bekant inte på nummerupplysningen. Jag jobbar som lärarvikarie i grundskolan. När en ordinarie lärare är borta ringer de poolen där jag är anställd, sen ringer de mig och frågar om jag kan jobba, sen åker jag iväg och är lärare i dess ställe. Det är väldigt roligt men ibland blir det ju lite tjatigt, som med det mesta! Jag tänkte skriva en liten lista över de absolut vanligaste frågorna jag får på jobbet, från elever i åldrarna typ 8-15 år.

"Hur gammal är du?"

"Har du pojkvän?"

"Är det där ditt riktiga hår?"

"Var är [ordinarie lärarens namn]?"

"Åhnej, har vi vikarie IGEN?!"

"Vet du vem Justin Bieber/Mangemakers/Edward Cullen är?"

Och sist men inte minst, den allra allra vanligaste. Alla tror de är lite finurliga som kommit på den men jag tror ärligt talat att jag inte haft en enda klass som varit äldre än lågstadiet som inte frågat det:

"Kan inte vi få sluta tidigare idag?"

Det får de aldrig.

Puss från vikarievanda

2012-02-07 @ 17:32:59 Permalink Om oss Kommentarer (0) Trackbacks ()

"ska jag koppla dig dit och skicka numret på sms?"

Hej kära läsare!

Veckans tema är "mitt jobb" och ni vet nog kanske att jag jobbar på nummerupplysningen. Det började som ett sommarjobb, sen under hösten jobbade jag deltid och satt varje fredagsnatt och pluggade franska verb mellan samtalen. Sen tänkte jag säga upp mig efter jul för att lägga all energi på mina studier men ändrade mig och hoppade i stället av kursen jag läste för att lägga all energi på jobbet - det ni! Det var bara två veckor sen men det känns hemskt bra.

Jag ska inte ljuga, att jobba som telefonist är verkligen inte världens roligaste jobb. Men jag är övertygad om att jag kunde ha det mycket tråkigare! Jag tänker inte fastna på nummerupplysningen, ser det som ytterst tillfälligt. Och därför kan jag tycka det är roligt, och för att man faktiskt får himla många knäppa och roliga samtal. Tänkte dela med mig av några från den senaste tiden!

Det ringer många gamla som inte förstår/hör vad man säger:

"Nummerupplysningen"
"Var är jag någonstans?"
"Du är på nummerupplysningen. Vad kan jag hjälpa dig med?"
"Mm"
"Vad vill du ha hjälp med?"
"Kan man bli kopplad hos er?"
"Ja, absolut, vart ska jag koppla dig?"
"tv"
"Du vill komma till ett tv-bolag?"
"gävle-dalarna"
"Är det svt eller tv4 eller något helt annat?"
"Ja"
"Ursäkta, jag förstår inte riktigt. Jag har numret till både svt och tv4 här, vilket ska jag koppla till?"
"Ja"

"hej jag vill att du talar in ett meddelande till krister alm i 018"
"tyvärr kan jag inte göra så, men jag kan koppla dig till honom om du vill"
"nej det vill jag inte. han bor på blablagatan"
"ja, jo jag ser honom här ja"
"kan du lämna ett meddelande då?"
"nej tyvärr, som sagt kan jag bara koppla dig vidare"
"men kan du ringa upp mig då?"
"nej det kan jag inte riktigt heller. ska jag inte koppla dig till honom då?"
"nej. men han bor ju på blablagatan. vad har han för postnummer?"
"det är 792 76"
"och det ska jag ringa menar du?"
"nej det menar jag inte"

Eller gamlingar som gnäller:

"ja hej godmorgon jag är ju både blind och så kan jag inte gå heller"

Det ringer folk och försöker busringa:

"hej kan jag få numret eller jag menar vad heter det där mekonomen i sundsvall ligger?"
"du vill ha adressen?"
"mm"
"då har jag två stycken, en på lärkvägen och en på axgatan"
"du har ingen mer?"
"nej.."
"men..."
"det är inte mekonomen i falun du tänker på?"
"...?"
"den som ligger på ryckepungsvägen 1?"
"hahah kan du säga det igen haha
"ryckepungsvägen 1"
"hahahahahhahahah ryckepung haha"
"och den ligger i falun, inte i sundsvall. så du vet till nästa gång du ska ringa"

Folk som kan bokstavera:

"Jag vill ha numret till en man som heter Parrsi, jag bokstaverar: petter, erik, rickard, cecilia, yxa"

Folk som får en att tro att det där med jämställdhet kommer ju aldrig hända:

"nummerupplysningen"
"hej vad gör du då?"
"ja jag sitter ju här och svarar i telefon"
"jaha ja. jag tänkte komma ner och älska med dig"
"det tycker jag låter som en jävligt dålig idé"
"va?"
"det tycker inte jag, sa jag"
"nähä. men jag skojade ju bara!"
"mm"
"men du låter ju trevlig i alla fall, jag vill ha numret till blabla.."

"Du skulle inte vilja ses någon dag?"
"Nej, vet du jag tror att det är lugnt."
"Jaha du kanske har pojkvän?"
"Nej"
"Ah du är lagd åt andra hållet?"
"Nej, det är jag inte heller"
"Men jag kan bjuda dig på restaurang!"
"Men du, vi har ju redan pratat om ålder, du är ju nästan fyra gånger så gammal som jag"
"Men ålder spelar ju ingen roll, jag tycker det verkar spännande att ha en sån liten flicka som du."

Och så finns det telefonister som antecknar vissa samtal och publicerar dem på internet. Kanske blir nästa veckas tema "så fick jag sparken"?

Nu vet ni vad jag gör om dagarna!

Nina

2012-02-06 @ 20:00:02 Permalink Om oss Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kvällspromenad

När jag var yngre brukade jag skriva egna dikter. Ganska ofta och långa och på rim. Det är en av dem jag fortfarande tycker särskilt mycket om. Jag skrev den i köket när jag kommit hem efter en kvällspromenad sommaren då jag var tretton år. Kände mig lite ensam fast ändå tillfreds. De flesta som läser den här bloggen har nog redan läst den, men jag slänger upp den ändå, för att den är min och för att jag tycker om den.

En vattenpöl, en gunga, ett kapell, en rödgul katt
Ett ljuvligt duggregn i en ljummen Stockholmsnatt
Jag vill förvandla det till ord, det finaste jag såg
Och göra det till nånting vackert folk kommer ihåg.
Jag ska sitta uppe en hel natt, utan att bli störd
Och skriva ett poem som lämnar ingen oberörd!
Eller kanske bara några ord som gör nån lite glad
En hemtrevlig beskrivning av min kvällspromenad.

Det var en enkel, invand promenad som passar mig
Jag hade ändå gärna promenerat den med dig.

Hälsar Vanda, tretton år

2012-01-25 @ 20:08:20 Permalink Om oss Kommentarer (0) Trackbacks ()

Krazy kat lady

Hej bloggen! Mitt andra ockulta inlägg försvann sig liksom lite. Vi får se om det dyker upp. Men nu kommer en fräsch ny vecka med ett nytt tema, nämligen djur!

Jag brukar säga att jag gillar djur i teorin men inte i praktiken. Biologisk mångfald och djurens rättigheter ställer jag mig mer än gärna bakom, men jag har ganska svårt för djur sådär öga mot öga. Visst är det lite mysigt att höra igelkottarna prassla i buskarna när man är ute tidigt på morgonen, eller se rådjur i Rosendal och så vidare. Men jag är inte direkt den som skuttar fram för att klappa en häst om den är inom räckhåll. Tänk om den skulle äta mina fingrar liksom! (Ok ska inte hymla med det: jag är rädd för djur).

Det är ganska socialt accepterat att vara rädd för hundar. Det är till och med rätt vanligt. Jag är det! Dessutom är jag, något mindre socialt förväntat, rädd för katter. Jag blir hemskt nervös av att vara kring katter om jag inte vet var jag har dem. Ack ja. Men det finns två katter jag bondat med! Detta inlägget ska jag förära dem.

Den första katten är Sasha.

Kattpuss!

Sasha, Ellinors mosters gamla katt, var gammal och tjock redan då jag lärde känna henne, då jag bara var ett litet barn. Hon tyckte om att ligga i solen, bli klappad och äta gurka. Kan vara den lataste katten jag träffat, men också en av de sällskapligaste! En gång tassade hon in tidigt när jag låg och sov och ville bli klappad. Så jag klappade henne en lång stund tills jag var så trött att jag ville sova igen. Men så fort jag slutade ställde hon sig på bakbenen och borrade in klorna i bröstet på mig tills jag klappade henne igen. Hahah. Tyvärr fick hon cancer och trillade av pinn, men hon var gammal, säkert femton sexton år nånting. Saknar henne lite.

Sedan är det bara att krypa till korset.

Katt-photobomb.

Lucy, Ellinors lillasysters katt, var länge en bitter fiende till mig. Under högstadiet vägrade jag acceptera hennes existens, ack ja. Det var lite roligt att ha en fiende dock. Lucy är tokig. Första gången Benjamin var hemma hos Ellinor sprang katten på soffryggstödet och bet honom i huvudet. Annars gillar hon att hoppa på dörren, äta torkade blommor och mjaua. Jag vet inte riktigt när jag började tycka om henne, men nu är jag sådär töntig när jag ser henne och blir ledsen när hon springer sin väg. Jag vill ju bara ha sällskap! Hon är söt.

När jag blir stor ska jag ha en katt som heter Sleipner. Eller kanske Vingfåle. Vi får se.

Kattpuss från Vanda

2012-01-18 @ 21:41:03 Permalink Om oss Kommentarer (2) Trackbacks ()

drömmen om tvåtusentolv

Hej hej hej! Hoppas ni hade en fin jul!

Temat för veckan är 2012, roligt va? Kanske är temat för nästa vecka 2013, vem vet? Men det avhandlas i så fall då. Nu är det nu och 2012 som gäller och jag ska berätta om min största förhoppning det här året.

Jag vill så himla gärna flytta hemifrån. Att finna lägenhet i Stockholm är, som ni kanske är bekanta med, inte så mycket enklare än att få en kamel genom ett nålsöga. Men jag tänker att det kanske kan gå ändå! För jag drömmer om att inreda ett kök, om tapeter ovanför sängen, bara klänningar i garderoben och kanske en katt som heter Sleipner. Om en ganska lång tunnelbaneresa hem och en affär med konstiga grönsaker och turkiskt bröd. Om att komma hem och inte störa föräldrar och om bord med perstorpsplatta, och blått porslin. Om unga kvinnor som kanske plötsligt är ens familj i stället och om ett piano inklämt i det lilla rum jag kommer ha.

Ja, kanske nästa år. Det är min dröm!

Nina

2011-12-28 @ 16:34:46 Permalink Om oss Kommentarer (0) Trackbacks ()

lista en gång till!

Precis som Vanda tänkte jag fylla i en sån här strålande lista, jag tar samma så får ni se hur lika eller olika våra år varit!

Sammanfattning år 2011

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja! Jag besökte bland annat nya städer, jobbade på nya jobb och började läsa på universitetet. Och jag såg Jakob Hellman live!

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag kan inte minnas att jag hade några nyårslöften. Så himla bra, då slipper man vara rädd att bryta dem.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nepp, inte så vitt jag vet!

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej

5. Vilka länder besökte du?

Indien, Schweiz, Tjeckien, Tyskland och Frankrike.

Utförlig beskrivning finner ni som ni kanske vet två inlägg ner.

6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
En egen lägenhet och ett bättre jobb skulle väl sitta fint ja.

7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
Jag tänkte skriva "när jag tog studenten!" men när jag tänker efter så minns jag inte vilket datum det var, haha. Men tiden just innan studenten kanske. När klassen var som tajtast och alla bara tyckte om varandra och det var just så löjligt fint som innan ett uppbrott och man liksom upptäckte människorna på nytt. Ja det var fint. Fast om jag alltid minns det är ju frågan. Nu minns jag det i alla fall.

8. Vad var din största framgång 2011?
Oj jag vet inte! Tycker jag var bra som gick ut med så pass bra betyg att jag nog inte behöver skriva högskoleprovet, att jag fixade ett första jobb och att jag gjorde saker jag tyckte var läskigt. Det är bra tror jag. Haha och den fantastiska repliken av Björks svanklänning, som jag sydde i april är ju en bedrift!

9. Största misstaget?
Äsch jag vet inte. Jag har väl gjort ogenomtänkta och dumma grejer men det var nog bra på sitt sätt. Jag kan ångra att jag hoppade av svenska c två veckor innan kursen var slut. Men vad gör väl det nu egentligen.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Under slutet av sommaren och början av hösten var jag sjuk varje månad, men det gick över! Jag skar även av en bra bit av min hud när jag rakade benen en morgon i berlin. Sen rakade jag inte benen mer.

11. Bästa köpet?
Filmer och musik. Har aldrig köpt så mycket skivor som i år.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Resor! Har rest för alla pengar jag har. Tänkte att jag skulle bygga upp något slags sparkapital under hösten men den klena summan jag haft i lön under hösten har försvunnit läskigt snabbt. Jag tror det är kaffe och vin som är boven.. Vet inte om det är ett tecken på att jag går en trasig kropp och en plågsam död till mötes, att jag kommer dö som Mozart, utblottad i en massgrav vid trettiosju års ålder.. eller om jag kommer leva länge för att jag har ett socialt umgänge. Lite av båda kanske!

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Åh ja såklart!

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Under året som gått har jag faktiskt gjort en spellista med de låtar jag lyssnat mest på! Tänkte publicera, men tog mig en titt på den och"love is a losing game" följs tätt av "il ny'a pas d'amour heureux" så jag tror jag struntar i det. För fullt så dystert var det faktiskt inte även om sån musik faller mig i smaken! Jag lyssnar på musik precis hela tiden och då blir det ju naturligt så att det som jag är med om sker en period då jag lyssnar på en viss musik. Eh ja, ni fattar. Så det är så himla många låtar som jag förknippar med året, men här är några:

Nina Simones That's all I want from you och Just say I love him

Belle & Sebastians I didn't see it coming

Blueboys Sea horses

Säkerts Honung

Jens Lekmans The opposite of hallelujah

Olle Adolphsons Blåst

och Françoise Hardys Ma jeunesse fout le camp

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag vet inte, faktiskt. I perioder har jag nog varit ledsnare. Och gladare också! Så bra var det svaret.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Alltså jaa. Måste nästan säga "tränat". Man mår ju himla bra av att träna. Kanske kan börja träna nästa år.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig över att jag inte är tillräcklig. Ägnat energi åt onödiga saker. Heh ja.

18. Hur tillbringade du julen?
Med min familj. Och på mitt jobb! Wooh.

19. Blev du kär i år?
Ja

20. Hur många one night stands?
Äh

21. Favoritprogram på TV?
Jag har inte tittat på tv på tv, men jag har kollat på serier på nätet! Glee följde jag i våras men tröttnade. Kanske för att jag tog studenten och inte de. Vet inte. Pan Am började jag kolla på när det kom och jag tycker hemskt mycket om det fast det verkar ju som att det inte kommer finnas kvar så länge till.

Alltså kläderna och kvinnorna. Den är fin. Senaste månaderna har jag även kollat på Greys Anatomy.

22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Haha nej det tror jag väl inte. Är tillräckligt gammal för att inte hata folk jag bråkar med, och inte tillräckligt insatt i politiken för att kunna dra till med nån på det området.

23. Bästa boken du läste i år?
jag läste Camus Främlingen för första gången och den var ju väldigt bra. Försöker fundera på vad jag läst, har inte läst så mycket som jag önskat men jag har haft annat för mig. Men jo! Har ju läst en massa Paul Auster. Här och här har jag skrivit av två av dem. Men Främlingen var ju bättre, så klart. Men det vet ni nog.

24. Största musikaliska upptäckten?

Har börjat lyssna på massa ny musik det här året. Men de största är nog Jens Lekman och Säkert! Och Nina Simone började jag lyssna på på allvar i vintras. Förstår inte hur jag kunnat missa dem så länge. Och Beach House började jag lyssna på i somras, tyckte det var världens bästa band ett tag, men lyssnade på deras album varje morgon på väg till jobbet så nu tänker jag bara på tidiga morgnar på väg till ett hemskt jobb, karlavägen nästa och sen jungfrugatan, och många timmar instängd på kontor. Så jag kan inte riktigt lyssna på Beach house längre. Det är tråkigt.

Och herregud, höll på att glömma. Under året har jag på allvar upptäckt svenska folkvisor. Och det är en väldigt bra upptäckt!

25. Något du önskade dig och fick?
Ett sommarjobb! Och fina resor med fina vänner. Som ju inte varit möjliga utan sommarjobbet, så det var väl en himla tur att jag fick det, även om jag förlorade beach house, haha.

26. Något du önskade dig men inte fick?
Ja det är väl klart. Men så är det kanske alltid.

27. Årets bästa film?
Har inte sett någon ny bra film i år tror jag. Skulle väl vara senaste Twlight i så fall.

<3<3 Team Edward!! <3<3

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Jag var i paris! Jag var på mässa och lyssnade på en skicklig organist, jag sov i notre dame och åt trerätters middag.

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja, jo det finns det väl.

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Lite såhär:

31. Vad fick dig att må bra?
Mina vänner

32. Vilken kändis var du mest sugen på?

Såklart.

33. Vem saknade du?
Jag saknade Ellinor jättemycket när hon inte var i sverige, även om det bara var två månader stockholm var utan henne! Och Ylva saknar jag väldigt mycket, har inte sett mycket av henne alls den här hösten. Det trodde jag inte.

34. De bästa nya människorna du träffade?
Med risk för att glömma någon och göra bort mig big time svarar jag att jag inte träffat och lärt känna några nya människor i år. Däremot har jag stiftat nämare bekantskap med två personer jag träffade förra året!

Löjligt matchade. Gulle.

35. Det bästa minnet?
Ett sånt har jag nog ja. Kanske flera. Minns nätter och dagar på min balkong och i trädgårdar och i andra städer men vilket som är det allra bästa? Nej det vet jag inte.

Och det var mitt år! Grejen med såna här listor är att de nog är mest spännande för en själv, får en att försöka komma ihåg sånt man glömt och det är bra. Men men!

God jul i alla fall! Hoppas 2012 blir fint för er,

Nina

2011-12-24 @ 17:47:42 Permalink Om oss Kommentarer (1) Trackbacks ()

fortsätter bläddra i böcker

Man kan vara åtta år.

eller nyss fyllda sjutton.

Och det bir ju värre för varje gång, fast man tycker man borde lärt sig.

Nina

2011-12-16 @ 16:37:13 Permalink Om oss Kommentarer (1) Trackbacks ()