The darling buds of May

En av de senaste böckerna jag läste var Paul Austers New York-trilogi. Jag hade inget grepp om Auster innan, för ett halvår sen läste jag hans "Den röda anteckningsboken", men det är mycket man glömmer. Vem Auster är till exempel. Nå, det var utan några förväntningar jag öppnade den här boken. Den består, som ni kanske förstår, av tre böcker, och på ett eller annat sätt hänger de ihop, men det förstår man först sen. Jag hade som sagt inte fattat hur Auster skrev, tänkte att ja men han är väl en vanlig halvbra deckarförfattare. Men, inte. Alltså. New York-trilogin var spännande för den är så himla konstig. Man tror allt är på ett sätt och sen vänds allt upp och ner. Så läs den!

Första boken var lite seg, tycker jag. Men den tog sig efter ett tag. Andra boken var riktigt bra, jag kunde komma på mig själv med att sitta och le bara för att den är så välskriven. Det var väl ungefär där någonstans jag insåg att Auster inte bara är en vanlig halvbra deckarförfattare. Hans böcker är inte vanliga, inte slätstrukna. Han är bättre än halvbra. Och deckare är det faktiskt inte riktigt. Det är något mer, och man måste på något vis läsa med hela sin kropp. Öppen för allt. Ja. Den tredje boken var otroligt lättläst, något som jag inte fann i den första. Jag läste sista tredjedelen i ett sträck. Och även om det finns saker att ifrågasätta i boken, som varför han inte går till botten med vissa saker, eller varför huvudpersonen måste bete sig som ett svin, och även om jag inte gillar sättet Auster skriver om de kvinnliga karaktärerna (karaktärsdrag: snygg).. Så tycker jag den här boken - eller böckerna - var riktigt bra. En av de bästa jag läst på senare tid, säkerligen den bästa samtida boken jag läst. Läs!

Det var allt jag hade för idag
Nina