Krazy kat lady

Hej bloggen! Mitt andra ockulta inlägg försvann sig liksom lite. Vi får se om det dyker upp. Men nu kommer en fräsch ny vecka med ett nytt tema, nämligen djur!


Jag brukar säga att jag gillar djur i teorin men inte i praktiken. Biologisk mångfald och djurens rättigheter ställer jag mig mer än gärna bakom, men jag har ganska svårt för djur sådär öga mot öga. Visst är det lite mysigt att höra igelkottarna prassla i buskarna när man är ute tidigt på morgonen, eller se rådjur i Rosendal och så vidare. Men jag är inte direkt den som skuttar fram för att klappa en häst om den är inom räckhåll. Tänk om den skulle äta mina fingrar liksom! (Ok ska inte hymla med det: jag är rädd för djur).

Det är ganska socialt accepterat att vara rädd för hundar. Det är till och med rätt vanligt. Jag är det! Dessutom är jag, något mindre socialt förväntat, rädd för katter. Jag blir hemskt nervös av att vara kring katter om jag inte vet var jag har dem. Ack ja. Men det finns två katter jag bondat med! Detta inlägget ska jag förära dem.

Den första katten är Sasha.



Kattpuss!

Sasha, Ellinors mosters gamla katt, var gammal och tjock redan då jag lärde känna henne, då jag bara var ett litet barn. Hon tyckte om att ligga i solen, bli klappad och äta gurka. Kan vara den lataste katten jag träffat, men också en av de sällskapligaste! En gång tassade hon in tidigt när jag låg och sov och ville bli klappad. Så jag klappade henne en lång stund tills jag var så trött att jag ville sova igen. Men så fort jag slutade ställde hon sig på bakbenen och borrade in klorna i bröstet på mig tills jag klappade henne igen. Hahah. Tyvärr fick hon cancer och trillade av pinn, men hon var gammal, säkert femton sexton år nånting. Saknar henne lite.


Sedan är det bara att krypa till korset.



Katt-photobomb.

Lucy, Ellinors lillasysters katt, var länge en bitter fiende till mig. Under högstadiet vägrade jag acceptera hennes existens, ack ja. Det var lite roligt att ha en fiende dock. Lucy är tokig. Första gången Benjamin var hemma hos Ellinor sprang katten på soffryggstödet och bet honom i huvudet. Annars gillar hon att hoppa på dörren, äta torkade blommor och mjaua. Jag vet inte riktigt när jag började tycka om henne, men nu är jag sådär töntig när jag ser henne och blir ledsen när hon springer sin väg. Jag vill ju bara ha sällskap! Hon är söt.

När jag blir stor ska jag ha en katt som heter Sleipner. Eller kanske Vingfåle. Vi får se.


Kattpuss från Vanda

Kommentarer
Postat av: Nina

Sleipner kan vara världens bästa kattnamn! det är roligt för det är verkligen inte en katt. haha ja. sicket genidrag

2012-01-18 @ 23:28:56
Postat av: Ellinor

LUCY OCH SASHA <3<3<3

2012-01-20 @ 21:34:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0