hallonsmoothie

En varm sommarafton kan man bege sig hem till en vän med rött hår och gult kök. Det är mysigt! Man kan till exempel göra iskall hallonsmoothie. Här är mitt fantastiska recept:
 
 
Hallonsmoothie med citron och mynta

Ett paket frysta hallon
En pressad citron
Socker
Mynta, så mycket du vill
Lite vatten
 
Mixa!! Mmm svalkande och gott. Man borde även kunna ha typ sockerdricka i stället för vatten (men då inte mixa det med sockerdrickan i utan hälla på den sen!), tror det vore trevligt. Tror även den funkar strålande som drink, blanda i sprit och sodavatten eller ja sockerdricka. Man kan nog improvisera!
 
Men den är god bara som den är, alldeles perfekt en varm sommardag. 
 
Pusssssss Nina

Reggev hummus

Hej vänner! Veckans tema är "mysigt", och jag tänkte tipsa om en restaurang i huvudstaden. 
 
På ringvägen 145, mellan skanstull och renstiernas gata ungefär gömmer sig en pytteliten hummusrestaurang. Reggev hummus heter den. Åh. Jag har bara varit där två gånger tror jag, och således inte hunnit äta mycket på menyn men det jag ätit har varit alldeles strålande! Man kan välja mellan en massa olika hummussorter med grönsaksgrytor eller kött i om man gillar det. Till det får man pitabröd och en skål syrade grönsaker. Mmm. 
 
När jag var där senast åt jag en Baz veg - rekommenderas!! En skål med ljummen hummus med tomat-grönsaksgryta ovanpå. På det ett pocherat ägg. Fantastiskt, beställ det! Det är dessutom inte särskilt dyrt. Till det kan man dricka deras lemon-nana - citronvatten/lemonad med mynta i. 
 
De har en liten uteservering och några bord inne, deras kaffe ska vara fett bra och deras saffransglass också.
Gå dit!!
 
Puss
Nina

Äta ute

Hej vänner! Förlåt för att förra veckans söndagstips är så gräsligt försenat, men det är för att det tagit två dagar för mig att luska reda på vad stället jag ville tipsa om hette egentligen. Nina med sina nummerupplysningsskills blev den som slutligen hittade det!
 
På Skånegatan 59, precis bredvid Koh Phangan ligger ett litet litet hak som heter Noel's. Det är både bar och restaurang. Dit trillade jag och mitt sällskap utan att ha någon aning om vad som väntade oss. "Mediterranean grill and bar" eller något sånt stod det på markisen. Vi testade Noels pita wraps- man får välja en basrätt, ett tillbehör och en side order. Jag tog falafel, lebneh och klyftpotatis med vitlök och koriander. Sjukt gott! God wrap och den bästa klyftpotatisen jag ätit. Dock tror jag att jag ska ta fler tillbehör nästa gång. För visst blir det en nästa gång! Te på maten fick man också. Good times

Vanda

grodan

Och med denna fantastiska önskar jag er en trevlig söndag!
Nina

djuret i magen

Hej bloggen! Eller hej läsarna, snarare.


Förra veckan passade jag ett grannbarn, han skulle äta kyckling till middag och när jag tog ut kycklingen ur ugnen och den luktade fantastiskt och jag petade bort skinnet och skar lite i köttet och det var så mjukt under kniven tänkte jag att det där vill jag äta.


Djur är roliga. Man kan klappa dem, titta på dem, leka med dem och promenera med dem. Och man kan äta dem. Jag äter inte djur alls, och idag tänkte jag berätta varför. Jag vet att många nog läst så mycket vegetarianpropaganda att de är helt matta och mest inte vill höra på mer för SHIT LÅT MIG ÄTA MIN BIFF. Och det är okej, du får äta din biff. Men lyssna lite först bara. Eller läs, menar jag. Detta kan vara det längsta inlägg jag skrivit här, och jag vet att det nog egentligen är längre än vad som lämpar sig, men jag har svårt att få ner det till en kort text, så försök ta er genom det - det är ju ganska lättläst i alla fall!


Jag har varit vegetarian sen dagen jag föddes, således är det inte ett eget ställningstagande. Men det har kommit att bli. Jag kan när som helst börja äta kött, men jag vill inte. Detta av flera anledningar. Nu ska ni få höra hur det ligger till.


För det första är det ju det här med miljön. Kanske har ni hört talas om växthuseffekten? Köttindustrin påverkar miljön något oerhört, vi snackar om djurbajs i mängder, metangas, transporter och skogsskövling. Grisar och kor, som alla andra djur, bajsar. Man gödslar med bajset, som är väldigt rikt på kväve, och detta kväve sipprar ner i mark och sjöar och övergöder dessa. Alger blommar, fiskar får syrebrist och dör. Hej försurning.

Men djur bajsar inte bara, de pruttar också. En ko producerar 48 kg metan per år. (för den som är nyfiken på mina källor kan jag berätta att det är Lisa Gålmarks bok "Vadå vegan?" jag använt. Läs den för all del!) Tänk hur många kor som just nu föds upp och står och fjärtar någonstans, gånga det med 48. Läskigt mycket.  Metangas bidrar till växthuseffekten, som ni kanske vet..

Och så det andra, som djuren inte är direkt orsak till, transporter fram och tillbaka, med djur på väg till slakt, och kött på väg till affären. Och det att man måste skövla träd för att få rum att odla mat till djuren. Hejdå träd som fixar syre, hejdå rötter som binder vätska i marken. Hej uttorkad mark och förstörd skog. (Och tänk, om vi inte skulle odla mat till köttdjur, utan bara till oss själva. Fatta vad mycket mark vi skulle spara, vad många fler som skulle få mat, eftersom en bit mark som kan ge mat åt tolv vegetarianer bara kan ge mat till en enda köttätare, eftersom allt man odlar där går via djuret. Vilken omväg vi skulle kunna skippa.)


Miljön i all ära, jag bryr mig skitmycket om miljöförstöring, absolut. Men främsta anledningen är djuren. En gris kan bli femton år, den vill ägna dessa år åt att skutta runt ute, böka i lera och leka med sina griskompisar. I stället föds den i en fabrik och bor tillsammans med alldeles för många andra ledsna grisar, solljus är inte att tala om - jo förresten, kanske att man kan ana det när man stiger ur lastbilen på väg till slakten. Vilket för övrigt ofta inträffar när grisen är 3-7 månader. Att slaktförhållandena idag inte är så himla roliga, det vet nog de flesta. För inte så länge sen uppmärksammades scans djurhantering, de kokade grisarna levande. Klart man då vill äta ekologiskt kött, producerat av företag som hävdar att grisarna VISST fått vara ute och leka med sina griskompisar. Och vet ni, det är väl klart att jag vill att grisarna ska få springa ute, att det bara ska finnas glada grisar. Men jag tycker inte ens man ska äta glada grisar. För det är inte så mycket slaktförhållandena jag är emot, som hela slakten i sig. Att det är liv som vi skördar varje dag. Att det är varelser som kommer till världen och lever sitt liv i ett enda syfte: att bli dödade och uppätna. Och jag tycker det här är så fruktansvärt sorgligt. För allt jag kan tänka på när jag ser kött i affären, på en tallrik, på en väns gaffel, är att det där är del av en kropp som levde. Ett djur som antingen stod inklämd mellan andra och inte kunde göra annat än att äta och sova, eller kanske ett djur som fick springa ute och leka. Att det har spruttit av liv och vårlängtan i de benen, och att de känt dödsångest och att allt varit slut men att det som en gång var ett liv nu ligger i en människas mage. Och när jag tänker på det förstår jag att Morrissey skriver en låt som denna, hur vidrig och överdriven jag än tycker den är.


Men jag förstår ju varför folk äter kött, det kan se ut och lukta otroligt gott, det finns massa coola rätter man kan laga med det. Och jag vet att så många äter det av vana också, för att vår matkultur bygger på kött och för att man inte vet något annat. Men idag har vi så himla mycket bra vegetarisk mat, det går att göra ett annat val, att avstå kött. Jag försöker inte tvinga någon in i en livsstil, jag tänker inte provocera och inte vara en sån fascistvegetarian som bara skriker så fort man säger högrev (och jag kommer inte ifrån att jag läser det ordet som hängröv. men det hör ju inte hit) Jag är medveten om att jag varit sådan tidigare, men genom att gnälla på folks mat tror jag inte man kommer så långt, lika lite som det är konstuktivt att hosta demonstrativt varje gång någon tar upp en cigarett, eller springa in på systemet och skrika "LEVERSJUKDOMAR". Ja, ni fattar. Och jag tycker det är så lustigt, hur dryga folk tycker sig ha rätt att vara mot vegetarianer. Det är som antifeminister, som försöker övertyga en om att man är dum i huvudet och bara fattat världen fel, och de använder precis lika ljuva argument och samma taktik. Det är ett ständigt förminskande "Haha är du lessen för kons skull eller? MMM kött" har jag hört för många gånger. Men varför hålla på så? Jag låter dig göra ditt val, då kan väl du acceptera mitt?


Andra intelligenta motargument jag fått är "öh men man växer ju inte om man inte äter kött, man måste ju ha proteinet!" - ja, jag och mina 182 centimeter sörjer detta varje dag. Det är inte lätt att vara stockholms kortaste tjej liksom. "Men hallå vi har ju jagat sen stenålder, det ligger i vår natur" är en annan. Japp, vi har mördat och våldtagit också, men det är väl ingen som använder det som argument i en rättssal? Eller "men grönsaker är så himla tråkigt, det är ingen riktig mat ju"



Ja, vad ska man säga? Jag lever i en färglös värld.


Och det är ju klart att jag tycker världen vore så himla mycket bättre om alla var vegetarianer, men jag kan inte trycka upp den informationen i ansiktet på alla. Man får bestämma själv vad man ska äta och inte äta. Och det är ett ställningstagande man gör varje dag.

 

Tack och hej.... nej, ingen leverpastej här inte.

Puss,

Nina


ps. på söndag ska jag lära er photoshoppa.


Jul i köket

En grej jag gillar med julen är att man får baka så mycket goda saker. Hemgjorda kolor eller knäck i fin burk är ju perfekt julklapp. En annan sak som är gott är saffran! Förra veckan bakade jag Underbara Claras saffranslängd och det var nog det godaste jag ätit på länge.


Saffran, mandlar och en massa mandelmassa. Och jag hade pärlsocker på också. Jag rekommenderar den starkt, det blev två stora längder och gick utmärkt att frysa in. Receptet finner ni i länken ovan, och det är även därifrån jag plockat bilden. Ska ni baka saffranskaka är det denna ni ska baka!

Trevlig söndag!
Nina

Västerbottenpaj med soltorkade tomater

Detta, mina vänner, är min bästa paj. Mm. Vet inte riktigt var receptet kommer ifrån, eller jo, jag har väl tagit ett degrecept från nån hemsida och den pajfyllningsgrund som mina föräldrar kör på. Och sen blandat i saker som är goda. Och ja, jag vet att den inte är nyttig. Och inte billig. Men vafan. Vi kör.
Den är alldeles fantastisk för den innehåller liksom allt som är gott. Min bästa pesto, västerbottenost och soltorkade tomater. Mmmmm.



Till pajdegen behövs
2 1/2 dl mjöl
1 krm salt
125 g smör/margarin
2 msk kallt vatten


Till peston behövs
En halv burk soltorkade tomater
pinjenötter
vitlök
riven parmesanost
olivolja
peppar


Till pajens fyllning behövs
3 ägg
2 dl yoghurt
andra halvan av burken (skölj dem)
3 dl riven västerbottenost

Börja med att göra pajdeg.

Blanda de torra ingderienserna och skiva ner smöret. Nyp ihop och fyll på med vattet. Här någonstans brukar jag upptäcka att det nog står fel i receptet, för degen blir så himla kladdig. Men jag har inte försökt modellera om receptet än så jag brukar fylla på med lite mer mjöl. Gör det ni också. Sen ska degen vila i kylen i tjugo minuter.

Under tiden gör du pesto. Det receptet finns här. Gör som sagt bara på halva burken, spara resten till pajfyllningen sen. Och använd för guds skull inte mer än en halv eller en liten vitlöksklyfta.
Någonstans här är det även lämpligt att sätta på ugnen på 200°. Celsius. För när degen legat i kylen i tjugo minuter ska den tryckas ut i en pajform och förgräddas i 7-8 minuter.

Sen låter man den svalna lite, och sprider ut peston över botten.

Yes box, just så.

Blanda sen yoghurt, ägg, och, soltorkade tomater och peppar och häll i det i formen.


Sen ska pajen ligga i ugnen tills den är klar. Det tar ungefär fyrtio minuter men titta på pajen då och då. Medan du väntar på att den ska bli gyllene och lite fluffigare kan du slänga ihop en sallad. Paprika, tomat, sallat kan man till exempel blanda. En dijondressing funkar alldeles strålande till. Balsamvinäger, dijonsenap och olivolja. Eller ruccolasallad med körsbärstomater och balsamvinäger. Mm.


Ack, vilken syn för ögat!

Smaklig måltid!
Nina

tunisisk fruktsallad



Idag ska vi göra fruktsallad med granatäpple! Min pappa lärde sig receptet när han var i tunisien och hälsade på sin pappa 1983. (Farfar är, trots att man kanske skulle kunna misstänka det, inte alls tunisier, utan från halland som de flesta andra Bengtssons) Nå, i alla fall. Förutom granatäpple behöver du:

Bananer
Mandariner, satsumas eller liknande
Dadlar
Kniv och skärbräda. Annars blir det svårt.

Först delar du granatäpplet och pillar försiktigt ner kärnorna i en skål. Akta kläderna.


Sen skär du banan


Och satsumasklyftorna delar du i två


Blanda allt och kärna ur dadlarna, skär som bananen och blanda i även dem.

Klart!

Med önskan om en fantastisk salladsstund,
Nina

Bröd

Kära vänner! Veckans tema på bloggen är "recept". Sedan en dryg vecka tillbaka befinner jag mig i en studentkorridor i Göteborg, lever livets glada dagar mä soon-to-be-kandidaten Kjellström, har bakat oändliga mängder bröd i korridorsköket och känt mig smug när trötta grannar stått och brett leverpastej på ledset roast'n'toast. Det har varit samma bröd varenda gång. Det är himla gott och saftigt, klarar sig bra att äta några dagar efter, och är säkert nyttigt! Jag hittade receptet hos Underbara Clara där jag även snodde bilden.
Det fina med receptet är att man kan freestyla rätt mycket. Men blandningen vi kört på den här veckan blev fett god så den kan jag rekommendera! Den har bestått av:
2 deciliter vetemjöl
2 deciliter rågsikt
1.5 deciliter AXA grynblandning (såå mycket godare än havregryn, rekommenderas att göra gröt på också!)
1.5 deciliter müsliblandning (inköptes i lösvikt med lite allt möjligt kul, frön och russin och dinkelpuffar och dylikt)
3/4 tesked salt
4 teskedar bakpulver (det står bikarbonat i Claras recept men jag tycker det ger en äcklig smak på brödet)
och så 4 deciliter filmjölk.
Om ni gör det här receptet efter hennes instruktioner på bloggen lovar jag er ett supergott bröd som passar till det mesta! Jag har ätit det nästan varje dag den här veckan och har fortfarande inte tröttnat!
Puss från Vanda

Den om ketchup

Veckans tema är "guilty pleasures", och jag klurade och klurade. Förut tyckte jag att allt jag gjorde var pinsamt, att jag gillade böckerna och tv-programmen jag gillade, och min största skräck var att folk skulle tycka jag lyssnade på töntig musik. Om någon skulle säga att jag hade töntig musiksmak nu skulle jag mest tycka att de var töntar som kände tat de behövde påpeka det. Och dålig tv kollar jag inte på längre. Men jag kom på en sak som jag gillar fast det egentligen inte alls är ok: ketchup. Bara ordet frå mig att rysa, men trots det så var det en del av lunchen jag åt alldeles nyss. Mm.

Jag är ganska kräsen när det gäller mat, om jag jämför med många i min ålder i alla fall. Jag är ingen vinexpert eller sann ostkännare, såklart inte. Men en tråkig måltid får mig att rygga tillbaka. Quornprodukter och halvfabrikat som inte ger en måltid med kärlek i (haha), äeh. Det hela handlar väl om att jag är uppväxt med bra mat, klart man blir bortskämd. Och det är därför jag inte förstår grejen med ketchup. Det får liksom inte plats i köket där surdegsbaguetten och brieosten redan huserar. Det känns liksom lite så här:


Ja, jag skäms. Men vad gör man. The heart wants what the heart wants liksom. Även om det råkar vara ketchup just idag. Men snart ska jag växa upp, då får ketchupen stanna på den sidan där folk kokar potatisar utan skal, bryter spagettin i två innan de lägger den i kastrullen, säger att en big mac är den största smakupplevelsen man kan få, och har grädde i linssoppa.
Nina

lördagspizza

Idag lagade jag middag. Jag bestämde mig för att göra pizza på de få grönsaker jag fann i kylskåpet. Och lite annat också såklart.

Jag tänkte att äh palla pizzadeg, och kavlade ut smördeg mycket tunt. Samtidigt lät jag auberginen chilla lite i ugnen så den skulle vara mjuk och så på pizzan sen.
Sen lade jag på tomatsås, paprikapesto, färsk paprika, gul lök, vitlöksstekta champinjoner som var kvar sen lunchen, auberginen som jag hade glömt bort lite så den var ganska bränd. Och riven ost. Och halloumibitar.
Lade in pizzan i ugnen, och började på pizza nummer två.
Vitlök hade fulländat den, men jag hittade ingen. Ack, så jag sörjde.
Sen var det dags att duka.
Sen var pizzan färdig. Men inte tillräckligt vacker för att kvala in här.
Så med det tar jag farväl för i kväll! Vi ses i början av nästa vecka, då med ett nytt, oh så spännande tema! Det ni!
Puss
Nina

Dagens middag


Glad broccoli. Nu död.

När man kommer från skolan halv åtta för man har repat hela eftermiddagen och fram tills sju och sen cyklat hem.. Då är man trött. Jättetrött. Då är det bra att äta. Så det har jag just gjort. Det här var min mat:

Bönor, tomat. Potatis. Broccoli. Ostsås. Ett skärpt öga anar även en sesamnugget i hörnet. När jag var liten brukade jag låtsas att sesamnuggets var fisk. Nåväl. Dagens middag gör sig inte bra på bild, men den gjorde gott i min mage.

Fast man kommer hem när alla redan ätit kan man få sällskap i köket av sin mamma. Det är hennes fötter som sticker upp bakom bordet.
Barfota var även jag.

Och till efterrätt drack jag tranbärssaft.

Och det var allt för idag. Inom en snar framtid får ni se en annan middag, tjoho.
Puss och kram och sånt där.
Nina

Macaroni and Cheese

I USA är "mac and cheese" närmast något av en nationalrätt. Finns nog ingen amerikan som inte ätit det någon gång. Det verkar vara för den amerikanska barnfamiljen vad frysta fiskpinnar är för den svenska. Och det jag misstänker att de flesta familjer trycker i sig en vanlig sömnig tisdag är det här:
Någon sorts snabbvariant som man bara rör ihop i kastrullen. Jag ska inte döma på förhand, för jag har inte smakat det, men jag tycker det verkar skitäckligt. Titta bara på bilden liksom. Men det går ju att göra efter recept också, och det tycker jag är perfekt när man känner sig lite oengagerad! Det är gott men säkert onyttigt, och det lagade jag idag. Såhär gör man:
Först kokar man lagom mängd makaroner. (Inte snabbmakaroner). Lagom mängd är typ 250 gram. Koka som vanligt och häll upp i en ugnsfast form.
Sen smälter man två matskedar smör i en kastrull. När det är smält tjoffar man i två matskedar mjöl och vispar ihop det till en bubblig smet!
När det är gjort häller man på två och en halv deciliter mjölk, salt och peppar (gärna mycket peppar) och vispar vispar vispar tills det blir en tjock sås! Har man minimjölk, som vi, tar det hundra år. Har man tjockmjölk tar det två sekunder.
Jag brukar tvinga min bror att riva ost mot att han får äta av det hela när det är klart. Man kan riva själv också! Man häller typ en deciliter ost i såsen och rör om tills den har smält.
Sen häller man på och rör om!
Sist häller man på ett täcke av ost på toppen och sen skjuts in i ugnen på 175°! Den ska stå där inne i sisådär 40 minuter. Jag brukar oftast vara hungrig och otålig och ta ut den innan dess, men den blir faktiskt godast om den får stå hela tiden. Jag har blivit bättre på att vänta!
Sen är det klaart och då kan man äta! Den ska visst serveras med en sallad men fuck that säger jag. (Jag vet inte ens hur man gör sallad.) Men om man är duktig är det säkert ett gott råd! Den är säkert god att ha som en del av en större buffé eller någonting också. Men det är bara spekulationer för jag äter den alltid rakt upp och ner.
Min källa är Johannas kokbok, eller "Första kokboken" som den heter egentligen. Av Johanna Westman. Hon ä bäst.

RSS 2.0