coola grejer en torsdag i april
jag sitter på jobbet och dricker kaffe ur en mugg som är prydd med kontorets logga
mjölken är slut så jag dricker det svart. som min själ
jag har just flyttat hemifrån
i morgon ska jag åka till schweiz med min pappa
det är 25 grader där
jag tänker inte underteckna inlägget så ni får gIsSa vEm SoM sKriVeR
mjölken är slut så jag dricker det svart. som min själ
jag har just flyttat hemifrån
i morgon ska jag åka till schweiz med min pappa
det är 25 grader där
jag tänker inte underteckna inlägget så ni får gIsSa vEm SoM sKriVeR
Någonting coolt
"Mamma, kan jag få en loftsäng?" frågade jag en dag när jag var elva.
"Visst", sade mamma, och byggde mig en sån.
Det är coolt.
Vanda
"Visst", sade mamma, och byggde mig en sån.
Det är coolt.
Vanda
den om att dela systerligt och broderligt
Det här är kvällen outfit! Dör på hur mysig tröjan är! Vet ni, det är inte min tröja. Den tillhör en ung man som är vän till min roomie Ellinor. Han heter Adrian och vi har väl träffats ungefär två gånger, men han lämnade en tröja hos oss och jag lånade den helt fräckt idag när jag skulle ut.
Mitt tips idag är att låna andras kläder, och att låna ut sina egna!! Det händer kanske ibland att man är ganska trött på sin garderob, och att köpa nya kläder kan man ju inte göra hela tiden. Då är det så himla perfekt att man är omgiven av människor som har vissa plagg de inte använder så ofta. För då kan man låna kläder lite hit och dit! Så blir det nytt och spännande ett tag utan att man behöver springa och köpa en massa saker som man ändå tröttnar på sen. Men man måste såklart fråga först!
Jag vet många som inte alls är bekväma med att ha på sig andras kläder eller låna ut sina egna "men mitt är ju mitt och ditt är ditt, varför skulle jag vilja ha någon annans tröja på mig?" varför måste vi vara så himla petiga med vem saker tillhör? Jag vet väl att mina saker är mina även om jag lånar ut dem till någon annan. Jag tycker det finns en viss charm i att ha andras kläder på sig också! Det är nog därför jag är så förtjust i vintagekläder, att jag vet att innanför den här klänningen har en annan kvinnas kropp andats, sprungit och tänkt. Att den här tröjan vart någon helt annan stans och att någon kanske fick sin första kyss i den här kjolen. Sånt är spännande tycker jag!
Jag har dykt ner i alla mina "dagens outfit"-bilder och fann ett antal klädkompositioner där ett eller flera plagg egentligen hör till någon annan. Låt oss titta!
I trean på gymnasiet brukade jag låna Kims marinblåa hängselkjol. Fan vad fin den var! I gengäld fick hon låna en alldeles fantastisk sextiotalsklänning som aldrig riktigt klädde mig.
Här är Klara i en av mina klänningar.
Och här har vi mig i Klaras sjal.
Ett tag bodde Vandas smultronkjol hemma hos mig.
Och här hörrni, slår vi rekord! Kjolen är min mammas, koftan min mormors och blusen under hörde till min mormors mor.
Om vi tänker efter är det ju en ganska liten del av våra kläder som vi använder åt gången, och de andra blir ju så mycket gladare om de får bo på någon annan ett tag! Lånade kläder gör garderoben så mycket mer levande tycker jag.
Lycka till med lånandet!
Nina
Vad stod på
Året när vi gick i sexan fick jag lära mig vad en tsunami var. Och plötsligt fanns det skåp i mina vänners skolor som stod övergivna, och jag kunde skriva sånt här i min dagbok:
"...plötsligt böjer sig Hannah fram och viskar i mitt öra: 'John gråter'. Och det var sant. Han satt ensam vid sin bänk, röd i ansiktet, och tårar bara trillade ur hans ögon"
Döden kom plötsligt lite närmare än den brukade vara, och folk försvann.
Året jag gick i sexan lekte vi "anden i glaset" fler gånger än jag gjort totalt i resten av mitt liv, i mörka rum med tända ljus, och trodde inte riktigt fast nästan på det, åtminstone tills man tände lamporna igen.
Året jag gick i sexan brann Monica Zetterlund inne i sin lägenhet och jag var så ledsen över det.
Året jag gick i sexan sprängdes en bomb i Londons tunnelbana, det var dammiga blodiga människor på tv och vi åkte dit två veckor därpå, och jag var ängslig i tunneltågen som skramlade fram så tätt intill tunnlarnas väggar.
Året jag gick i sexan var det fler gubbar som tutade och visslade på mig än varken förr eller senare. Jag undrar fortfarande över det där.
Ack ja! Det var mycket som hände och samtidigt ingenting, och som Nina skrev var det en konstig fas, man var liksom i kläm mellan olika åldrar. Jag minns det mest som en stor frustration på något sätt. Det var snart åtta år sedan. Tänk vad tiden går fort.
Vanda
"...plötsligt böjer sig Hannah fram och viskar i mitt öra: 'John gråter'. Och det var sant. Han satt ensam vid sin bänk, röd i ansiktet, och tårar bara trillade ur hans ögon"
Döden kom plötsligt lite närmare än den brukade vara, och folk försvann.
Året jag gick i sexan lekte vi "anden i glaset" fler gånger än jag gjort totalt i resten av mitt liv, i mörka rum med tända ljus, och trodde inte riktigt fast nästan på det, åtminstone tills man tände lamporna igen.
Året jag gick i sexan brann Monica Zetterlund inne i sin lägenhet och jag var så ledsen över det.
Året jag gick i sexan sprängdes en bomb i Londons tunnelbana, det var dammiga blodiga människor på tv och vi åkte dit två veckor därpå, och jag var ängslig i tunneltågen som skramlade fram så tätt intill tunnlarnas väggar.
Året jag gick i sexan var det fler gubbar som tutade och visslade på mig än varken förr eller senare. Jag undrar fortfarande över det där.
Ack ja! Det var mycket som hände och samtidigt ingenting, och som Nina skrev var det en konstig fas, man var liksom i kläm mellan olika åldrar. Jag minns det mest som en stor frustration på något sätt. Det var snart åtta år sedan. Tänk vad tiden går fort.
Vanda
när jag gick i sexan....
Sexan var ett konstigt år. Man kom från en skola där man var äldst bland alla barn, och kom till ett sammanhang där man plötsligt var yngst och folk rökte och drack alkohol och hade stringtrosor (!!??!! eeuuww).
Av min högstadietid är det sexan jag minns sämst. Men jag minns att vi lekte i rålambshovsparken på rasterna, att vi gungade och klappade kaniner. Jag minns att jag brukade promenera längs norr mälarstrand till skolan och att jag fortfarande kunde alla hundraser. Jag gillade svenskaämnet bäst, tyckte min svensklärare var helt fantastisk och det gick rykten om att träslöjdsläraren var pedofil (rykten som inte hade någon som helst verklighetsförankring men som efter vad jag fått höra har fått honom att sluta alldeles nyligen. Men det kanske också bara är ett rykte.)
Jag minns att jag hade en crush på en kille i nian som jag aldrig pratat med och jag minns hur jag klädde mig. Noll trendkänsla, eller noll känsla över huvud taget. Säckiga jeans och collegetröjor var standardoutfiten. Det var först i sjuan jag insåg att man faktiskt kan välja ut sina kläder med mer omsorg. Det strålande klädsinne jag har idag fanns det alltså inte ens ett frö av för åtta år sedan. Jag minns inte vad jag lyssnade på för musik, och jag misstänker att jag inte lyssnade på musik över huvud taget. Sexan var året då jag började brevväxla med en kusin som kom att bli min bästa vän och den storsyster jag aldrig hade.
Ack ja, den tiden! Det var liksom lite av en mellanperiod, allt kändes ganska luddigt och grått.
Skönt att det är över!
Jag minns att jag inte trivdes så himla bra i skolan, att alla var elaka mot varandra och jag folk var duktiga på att plantera komplex hos andra. Att jag inte hade några bröst och inte fått mens ännu var till exempel inte ett problem förrän den dagen då någon lät mig veta att det gjorde mig till mindre av en människa. Sexan var liksom en hemsk föraning av allt det jobbiga som skulle komma att vara högstadiet. Och det är först i efterhand jag insett att jag kanske inte var den enda som kände mig som en alien när jag var tolv år gammal.
Ack ja, den tiden! Det var liksom lite av en mellanperiod, allt kändes ganska luddigt och grått.
Skönt att det är över!
Nina
En tolvårings musiksmak
När jag gick i sexan hade jag bara riktigt lyssnat på musik i mindre än ett år, på egen hand. Jag skrev lite om det i det här inlägget. När jag gick i sexan var min absolut främsta källa till musik blandskivor som jag bränt själv. Jag lyssnade på dem i en freestyle som man ofta fick byta batterier i, eller i cd-spelaren hemma. När jag gick i sexan hade jag favoritlåtar. Men det var helt andra favoritlåtar än jag har idag. Jag tänkte ta och gå igenom några av de där låtarna jag lyssnade på om och om igen när jag var tolv år. Ska lyssna på dem igen nu, för första gången på ganska väldigt länge!
Oh, does this bring me back! Jag tyckte den var så himla vacker och storslagen. Särskilt sticket vid 2:51 var ett sånt där ställe där jag höll andan och det var så dramatiskt. Hela textens tema om att vara "lost forever" var ju helt perfekt när man var pubertal och frustrerad men mest av allt ville vara vacker med fladdrande hår och mantel på ett berg och vara för evigt förlorad på ett poetiskt vis. Ack ja!
En annan låt var The Wicker Man med Iron Maiden.
Det jag gillade bäst var refrängen och wooh-oh-sticket vid 3:35. Jag tyckte det var något så otroligt mäktigt med hela grejen. Kände mig liksom kraftfull när jag hörde den. Det här måste vara det jag har svårast att relatera till nuförti'n. Hur i all världen kan jag någonsin ha njutit av att lyssna på gammal hårdrock? Jag har till och med svårt att förstå andra människor som lyssnar på det nu. Eftersom jag bara gillade det när jag var tolv och pubertal inbillar jag mig att alla andra som gillar det fortfarande måste vara tolv år och pubertala mentalt.
Sen lyssnade jag ju en massa på Borgarsvin med Doktor Kosmos också!
Det här är ju väldigt komiskt i och med att jag hade absolut noll kontext/erfarenhet/insikt för att greppa vad texten handlade om. Den driver ju med borgerligheten som någonting annat än politisk färg men vad hade jag för koll på sånt! Jag fattade liksom att den handlade om någonting som jag antagligen skulle fatta mer om jag var äldre men jag skulle väl för mitt liv aldrig ha erkänt det. Satt hellre och lyssnade på den sådär så att andra kunde höra och fnös åt överklassen bäst jag kunde ändå.
En av mina absoluta favoriter var låten Nemo med Nightwish.
Oh, does this bring me back! Jag tyckte den var så himla vacker och storslagen. Särskilt sticket vid 2:51 var ett sånt där ställe där jag höll andan och det var så dramatiskt. Hela textens tema om att vara "lost forever" var ju helt perfekt när man var pubertal och frustrerad men mest av allt ville vara vacker med fladdrande hår och mantel på ett berg och vara för evigt förlorad på ett poetiskt vis. Ack ja!
En annan låt var The Wicker Man med Iron Maiden.
Det jag gillade bäst var refrängen och wooh-oh-sticket vid 3:35. Jag tyckte det var något så otroligt mäktigt med hela grejen. Kände mig liksom kraftfull när jag hörde den. Det här måste vara det jag har svårast att relatera till nuförti'n. Hur i all världen kan jag någonsin ha njutit av att lyssna på gammal hårdrock? Jag har till och med svårt att förstå andra människor som lyssnar på det nu. Eftersom jag bara gillade det när jag var tolv och pubertal inbillar jag mig att alla andra som gillar det fortfarande måste vara tolv år och pubertala mentalt.
Sen lyssnade jag ju en massa på Borgarsvin med Doktor Kosmos också!
Det här är ju väldigt komiskt i och med att jag hade absolut noll kontext/erfarenhet/insikt för att greppa vad texten handlade om. Den driver ju med borgerligheten som någonting annat än politisk färg men vad hade jag för koll på sånt! Jag fattade liksom att den handlade om någonting som jag antagligen skulle fatta mer om jag var äldre men jag skulle väl för mitt liv aldrig ha erkänt det. Satt hellre och lyssnade på den sådär så att andra kunde höra och fnös åt överklassen bäst jag kunde ändå.
Aah jag ska inte tråka ut er. Ni behöver bara begrunda de här klippen, men jag ska nog tillbringa resten av kvällen med att dyka ner i nostalgi på youtube och begrunda mina forna preferenser!
Pussar från Vanda
Pussar från Vanda
veckans tema är "när jag gick i sexan"
Och när jag gick i sexan började jag hänga med den här tjejen:
Just den här helgen var vi i hennes familjs hus i vallentuna. Jag minns att jag matchade manchesterbyxor med prickig kjol och mitt hår hade jag liksom klippt själv. Det såg inge vidare ut. Vad Ellinor hade på sig ser ni ju.
Egentligen hade Elli och jag setts många år tidigare, när vi sprang runt i ett gult tält på en gräsmatta på gotland i mitten av nittiotalet, men det var i sexan som vi blev vänner. Vi läste tyska tillsammans och sjöng första satsen ur matteuspassionen för gruppen en dag när vi glömt göra läxan (hur knäppt?!), satt på kyrkläktaren och läste Frida under paus på en lång konsert. Vi promenerade och tittade på film och sjöng i kör.
Så var vi vänner ett tag och sen var vi inte vänner längre men sen blev vi vänner igen och det är så himla bra!! Och vet ni? Nu bor vi ihop.
Onsdagshälsningar från Nina
Just den här helgen var vi i hennes familjs hus i vallentuna. Jag minns att jag matchade manchesterbyxor med prickig kjol och mitt hår hade jag liksom klippt själv. Det såg inge vidare ut. Vad Ellinor hade på sig ser ni ju.
Egentligen hade Elli och jag setts många år tidigare, när vi sprang runt i ett gult tält på en gräsmatta på gotland i mitten av nittiotalet, men det var i sexan som vi blev vänner. Vi läste tyska tillsammans och sjöng första satsen ur matteuspassionen för gruppen en dag när vi glömt göra läxan (hur knäppt?!), satt på kyrkläktaren och läste Frida under paus på en lång konsert. Vi promenerade och tittade på film och sjöng i kör.
Så var vi vänner ett tag och sen var vi inte vänner längre men sen blev vi vänner igen och det är så himla bra!! Och vet ni? Nu bor vi ihop.
Onsdagshälsningar från Nina
Kompistipset
Hej vänner! Nu ska jag akta mig noga för att låta skrytsam här. Detta är ett uppriktigt tips till folk som tycker sig ha ett specifikt bekymmer. Det handlar om att etablera, upprätthålla och ta till vara på relationer. Den senaste tiden har jag hört flera personer beklaga sig över hur svårt det har att skaffa kompisar, att de är fast med några gamla bekantskaper som de visserligen trivs med. Men ibland saknar man något nytt. Ett annat vanligt klagomål är att man mest sitter hemma och aldrig träffar någon. Jag menar inte att det är något dåligt med att inte ha lärt känna några nya människor de senaste åren, eller att sällan träffa andra, såvida man inte vantrivs på grund av det.
Det som kan vara svårast själv att påverka är väl det här med att träffa nya männniskor. Det känner jag också att jag inte har så stort inflytande över. Men när man väl träffat någon, så är det faktiskt inte svårt att se till att man knyter närmare vänskapsband, om man vill det. Oavsett om det är någon man träffat en timme i fikarummet på jobbet en gång, någon på en glöggfest hos en annan vän då man själv var superförkyld, eller någon som funnits i utkanten av ens kompiskrets i flera år. För vissa kanske det känns omöjligt. Men det är inte omöjligt!
Jag har flera gånger fått frågan hur jag lyckas lära känna människor jag bara råkat träffa en enda gång. Hur jag lyckas med att alltid ha sällskap. Som om det var någonting som bara hänt. Men vet ni vad, det är inte svårt, man måste bara sätta hjulen i rullning lite! Jag ska ge en liten radda tips åt er som önskar att ni var bättre på att ta till vara de där människorna ni önskar vore en större del av ert liv.
1. Fundera. Vilka människor som du känt i hundra år önskar du att du träffade oftare? Det kanske bara är någon du träffat som hastigast. Men så länge du minns namnet på den går det att få tag på den! Tänk igenom alla du känner. Titta igenom dina facebookkompisar och fundera på om det finns någon där du vill vara med. Gör detta regelbundet! Sök upp de där som du blir lite extra glad av att stöta på på stan. Jag gör detta ibland. Rekommenderas starkt!
2. Var inte rädd! Det känns som det är jättevanligt att folk inte vågar höra av sig, vågar fråga någon de aldrig träffat på tu man hand om en fika, leta rätt på någon de bara träffat som hastigast och fråga om man vill ses igen. Men vet ni vad! Man har verkligen ingenting att förlora. Och även om det är någon man bara känner lite avlägset, som kanske inte alls väntar sig att man ska höra av sig, behöver det inte vara ett problem. Hen kommer nog snarare bli överraskad än skeptisk. Vet ni vad? Det är flera gånger jag frågat någon som jag inte alls har ett umgänge med om vi borde hänga. Och jag har aldrig någonsin fått ett nej. De flesta vill ju ses, de kanske till och med tänkt på det själva, men har inte vågat fråga.
3. Var enträgen! Om en person inte kan ses, ring en annan. Ligg i och beta av alla du kan komma på som du vill träffa tills du har sällskap. Om någon inte kan idag, fråga när den kan. Om ni bestämmer att ni ska höras, hör av dig istället för att vänta på att den andra ska göra det.
4. Vad har du att förlora? Särskilt när det gäller sådana där man inte riktigt umgås med fast man önskar att man gjorde det, brukar jag tänka ett worst samt ett best case scenario. Det värsta som kan hända är att den inte vill hänga och att man känner sig lite dissad eller att det blir stelt när man ses. Det bästa som kan hända är att man får en vän för livet. Det sannolikaste scenariot är nog någonstans däremellan. Men med de oddsen är åtminstone jag beredd att satsa!
Glöm inte att du antagligen är precis lika värd att hänga med som den där du vill träffa. Sociala hälsningar, er friendly neighbourhood Vanda
Det som kan vara svårast själv att påverka är väl det här med att träffa nya männniskor. Det känner jag också att jag inte har så stort inflytande över. Men när man väl träffat någon, så är det faktiskt inte svårt att se till att man knyter närmare vänskapsband, om man vill det. Oavsett om det är någon man träffat en timme i fikarummet på jobbet en gång, någon på en glöggfest hos en annan vän då man själv var superförkyld, eller någon som funnits i utkanten av ens kompiskrets i flera år. För vissa kanske det känns omöjligt. Men det är inte omöjligt!
Jag har flera gånger fått frågan hur jag lyckas lära känna människor jag bara råkat träffa en enda gång. Hur jag lyckas med att alltid ha sällskap. Som om det var någonting som bara hänt. Men vet ni vad, det är inte svårt, man måste bara sätta hjulen i rullning lite! Jag ska ge en liten radda tips åt er som önskar att ni var bättre på att ta till vara de där människorna ni önskar vore en större del av ert liv.
1. Fundera. Vilka människor som du känt i hundra år önskar du att du träffade oftare? Det kanske bara är någon du träffat som hastigast. Men så länge du minns namnet på den går det att få tag på den! Tänk igenom alla du känner. Titta igenom dina facebookkompisar och fundera på om det finns någon där du vill vara med. Gör detta regelbundet! Sök upp de där som du blir lite extra glad av att stöta på på stan. Jag gör detta ibland. Rekommenderas starkt!
2. Var inte rädd! Det känns som det är jättevanligt att folk inte vågar höra av sig, vågar fråga någon de aldrig träffat på tu man hand om en fika, leta rätt på någon de bara träffat som hastigast och fråga om man vill ses igen. Men vet ni vad! Man har verkligen ingenting att förlora. Och även om det är någon man bara känner lite avlägset, som kanske inte alls väntar sig att man ska höra av sig, behöver det inte vara ett problem. Hen kommer nog snarare bli överraskad än skeptisk. Vet ni vad? Det är flera gånger jag frågat någon som jag inte alls har ett umgänge med om vi borde hänga. Och jag har aldrig någonsin fått ett nej. De flesta vill ju ses, de kanske till och med tänkt på det själva, men har inte vågat fråga.
3. Var enträgen! Om en person inte kan ses, ring en annan. Ligg i och beta av alla du kan komma på som du vill träffa tills du har sällskap. Om någon inte kan idag, fråga när den kan. Om ni bestämmer att ni ska höras, hör av dig istället för att vänta på att den andra ska göra det.
4. Vad har du att förlora? Särskilt när det gäller sådana där man inte riktigt umgås med fast man önskar att man gjorde det, brukar jag tänka ett worst samt ett best case scenario. Det värsta som kan hända är att den inte vill hänga och att man känner sig lite dissad eller att det blir stelt när man ses. Det bästa som kan hända är att man får en vän för livet. Det sannolikaste scenariot är nog någonstans däremellan. Men med de oddsen är åtminstone jag beredd att satsa!
Glöm inte att du antagligen är precis lika värd att hänga med som den där du vill träffa. Sociala hälsningar, er friendly neighbourhood Vanda
dialekter och rödtovan
Hej bloggen!
Det var en gång en liten scucker besk som alla va så dingalo i å särskilt hennes stomma-stomma som tyckte kroken va så smutt att hon skickana en rödtova. Å tjejen tyckte tovan va så urpi att hon rissla sig aldri i nån annan kanna å därför grymta alla Rödtovan om tjacket.
Dialekter är spännande tycker jag, att man kan sätta gränser runt ett område och bestämma att alla ska prata samma språk, men att det ändå låter helt olika om man är långt upp i landet eller i allra sydligaste delen, om man är på västkusten eller har oturen att befinna sig i gnällbältet. I mitt arbete pratar jag med folk över hela sverige, försöker förstå gotländska, lär mig att norrländska faktiskt har en väldigt lugnande effekt och att jag själv tydligen inte pratar stockholmska - "men du är ju inte en nollåtta, det hör jag ju!" och "du, jag måste säga att jag verkligen går igång på din mjuka norrländska" - fast jag är född och uppvuxen här.
Stockholm va, jag tänker såklart att vi inte talar dialekt, men det är ju klart vi gör. Rikssvenska talas bara i nyköping har man ju hört (jag tror faktiskt att det stämmer ganska väl!) Vet ni att idag ska vi hänge oss åt trettiotalets stockholmsslang! Jag ger er en saga skriven av Lena Larsson, ur hennes bok "Varje människa är ett skåp" från 1991.
Hejdå!
Nina
Sagan om Rödtovan
Åsså en dag hosta stomman hennes att besken skulle hoppa i sina dojor å rigga på sig söndasblåsan å kila till stomma-stomman me nåra kusar å en balja bludden.
- Äd du, va ere merej, hosta kroken. - Ska mandrom steppa solo till tanten när man bor på bystan åre inte finns nå trick.
- Eru näsvis, snyfta stomman å va alldeles nere.
Men hure va så spensta tjejen opp sej, facka bullen å bluddret i norra kardan å ava en karre på hispan torra. För å inte bli trast å känna sej singel så lira besken trynorgel mens hon vispa på spirerna i riktning mot stomma-stommans kappe.
Mens hon segla där å hotta efter sista stuffen, som inom parengtes sagt är alla tajders, så kom en lattjo jycke på stritan.
- Äh du, ratta besken, vicke jänki shefer å haja inte ett barolino att de va en varg.
- Vatt ska du kila rå? klyka vargen å flukta vilt på kroken
- Till stomma-stomman, snacla galian, hon ligger å trynar å har vaj på kistan, åsså har hon örsprång så hon e alldeles täppt i kåssdraget.
- Aj-aj du, grymta vargen å verka svång. - Skaru inte facka blomster till tanten, sa han.
- Äh, du va läckra grunker alltså, sa besken å pinna ut i gröngräset. Åsså haja hon inte att jycken såg läskig ut.
Men vargen skicka ett jack efter dosan, la in trean å schava före till barren å klämta på dyltan.
- Va ere om, hosta tanten å verka trast.
- De e din lilla rödluva, pep jycken.
- Va ere mere, eru ding i bollen, de e ju bara å lätta på dyltan, klyka tanten, som ana att de va besken som kom me krubb. Å vargen steppa in i kåken, ruscha fram till slaggen å svulla upp tanten mens han slivka sej om trynet. Så hoppa han själv i gummans pyjamas å kila å häcka sej i lopplådan. Så efter ett spass kom Rödtovan instolpande me sina grönsaker å morsa på tanten.
- Äh du, va propert, puttra vargen å verka alldeles spansk i tirena.
- Va ere mere, varu spenkar lattjo, kvittra besken.
- Visst sö, sa vargen, då fluktar jag bättre förståru.
- Ajaj sö, men örona rå, haru såna där lattjo högtalare?
- De e klart, då hajar ja ju bättre varu klykar, sa vargen.
- Å vicka jättekrafteru kär me, mena bruden.
- Än sen då, grymta vargen å la in en rak höger så kvisslan vatt alldeles bröstveck.
Sen skicka han sej ur slaggen å skrota i sej tjacket, innan hon hann hosta ett halv franska. Sen la han sej ner för alla tajders sköna tryning. Han kände sej lika kalas som om man ryckt på fika me lättbentyl. Sen ere egentligen inge mer att snacka om för allt kirra ju opp sej.
För utanför kappen kom en grönsvidad med knallpåk, steppa in i kåken å skicka puffran lite lätt i hörnet på vargen å sprätta opp kistan på honom. Å där låg ju beskarna å dom vatt förståss uppåt direkt å skicka killen nåra blejdar för besväre. Sen pula alla tre knot i vargen så han fick kistbök, välte, slog i däck å lämna in. Å sen ryckte stomma-stomman klimpen av å den jänkia staren på fika å lättbentyl å maron, satte på speldosan å börja ballhalsa av pur förtjusning. Å de hållerom säkert på me än idag, å såvidarom inte åkt ur prästbetyget stårom väl på tillväxt den dag som idag är!
Favoritord
Hej! Jag har varit lite slö på att blogga minsann. Nu har jag redan länkat om ord som borde finnas på engelska, men kan ju inte låta bli att skriva en lista på svenska ord jag tycker är utmärkta. Kanske finns de inte i SAOL men det är ändå finfina ord som är lagom etablerade. Kanske blir det en liten hyllning till svenska språkets magiska förmåga till att skapa sammansatta ord. Vem vet! Här kommer de. Källor hänvisas där jag kan komma på någon:
Skrufs: Det hörs ju på det vad det betyder. Krafs, smuts, smulor, sånt där man hittar i naveln typ. Används flitigt av mig.
Kioskmongo: Eh ja det hörs nog också. Inte pk att det innehåller "mongo" men det är något charmerande över detta nedsättande uttryck tycker jag. Förlåt!
Rikspucko: Aah, några sådana behöver man alltid. En såndär person som bara skämmer ut hela nationen genom sitt puckoskap.
Gråtrunka: Det hörs ju också, det är när man runkar och gråter på samma gång. Förvånansvärt användbart! Till epitetet "gråt" vill jag gärna nominera ordet "gråtjogga" som en bubblare, myntat av Erik Blåsjö. Aah.
Gladrunka: Började jag använda som en motreaktion till det där himla gråtrunket. Uttrycket "celebratory fap" finns väl redan så svenskan måste få ha sin motsvarighet!
Antiklimax: Det är ju ett riktigt ord. Men väl användbart. "Klimax" är också en bra motreaktion på det. Använd det ofta!
Fnurfla: Benjamins ord för det kvinnliga könsorganet. Kommentarer överflödiga. Det passar perfekt.
Hen: Könsneutralt pronomen. Fantastiskt användbart. Och ni som säger wää kan man inte skriva "han eller hon" istället? Vet ni vad? Det kan man, om man vill! Och om man vill skriva "hen" kan man göra det! Tjoho!
Talla: Brukar jag använda både i betydelsen "stjäla" och "tafsa". Fantastiskt.
Multifunktion: Ett roligt ord att använda om allting som man kan använda till olika saker. Det vill säga allt.
Surdegshipster: Hahahhahaha det är bara roligt för att det finns. Eller fanns. År 2009.
PATRIARKATET: För att det inte kan användas nog ofta! Samma för "könsmaktsordningen". Det kan man skrika på Daglivs om man vill.
Tack och hej, leverpastej, nu ska en annan gå och lyfta på krinolinen och slå en drill osv från vanda
Skrufs: Det hörs ju på det vad det betyder. Krafs, smuts, smulor, sånt där man hittar i naveln typ. Används flitigt av mig.
Kioskmongo: Eh ja det hörs nog också. Inte pk att det innehåller "mongo" men det är något charmerande över detta nedsättande uttryck tycker jag. Förlåt!
Rikspucko: Aah, några sådana behöver man alltid. En såndär person som bara skämmer ut hela nationen genom sitt puckoskap.
Gråtrunka: Det hörs ju också, det är när man runkar och gråter på samma gång. Förvånansvärt användbart! Till epitetet "gråt" vill jag gärna nominera ordet "gråtjogga" som en bubblare, myntat av Erik Blåsjö. Aah.
Gladrunka: Började jag använda som en motreaktion till det där himla gråtrunket. Uttrycket "celebratory fap" finns väl redan så svenskan måste få ha sin motsvarighet!
Antiklimax: Det är ju ett riktigt ord. Men väl användbart. "Klimax" är också en bra motreaktion på det. Använd det ofta!
Fnurfla: Benjamins ord för det kvinnliga könsorganet. Kommentarer överflödiga. Det passar perfekt.
Hen: Könsneutralt pronomen. Fantastiskt användbart. Och ni som säger wää kan man inte skriva "han eller hon" istället? Vet ni vad? Det kan man, om man vill! Och om man vill skriva "hen" kan man göra det! Tjoho!
Talla: Brukar jag använda både i betydelsen "stjäla" och "tafsa". Fantastiskt.
Multifunktion: Ett roligt ord att använda om allting som man kan använda till olika saker. Det vill säga allt.
Surdegshipster: Hahahhahaha det är bara roligt för att det finns. Eller fanns. År 2009.
PATRIARKATET: För att det inte kan användas nog ofta! Samma för "könsmaktsordningen". Det kan man skrika på Daglivs om man vill.
Tack och hej, leverpastej, nu ska en annan gå och lyfta på krinolinen och slå en drill osv från vanda
om språk och kön
Hej hej! Vet ni att jag ska göra just som Vanda, och länka till en artikel. Denna handlar om hen och om hur kön genomsyrar språket, den är lång men ack så intressant! Läs läs!
Onsdagspussar från Nina
Onsdagspussar från Nina
9 Foreign Words the English Language Desperately Needs
Tjohej! Temat är "språk" och jag ska länka er en fin artikel från Cracked.com, betitlad "9 foreign words the english language desperately needs". Det är precis som rubriken antyder en fin liten sammanställning av ord från olika språk, samt kuriosa runt dem, som man önskar fanns på engelska! Eller svenska för den delen. Och trot eller ej så finns varken "lagom" eller "fika" med, men den är ändå fin! Kolla upp här!
Länkpussar från Vanda
Länkpussar från Vanda
mmmbepis
Hej älsklingar! Vilken fin bloggvecka!
Nu är söndagen egentligen inte söndag längre, men jag söndagstipsar ändå. Nästa veckas tema är "språk" och jag tänkte tjuvstarta temat med ett tips på uttalsvideor som jag hittade på youtube. Ibland kan det vara svårt att veta hur man ska säga ett ord, och då är det bra att hjälp finns att tillgå på the world wide web.
Ahhh.
Puss från Nina
Bloggåret
Hej vänner! Eftersom temat är bloggens födelsedag tänkte jag ta och se tillbaka på året och tänka igenom vad som har varit bra. Jag tänkte nominera några favoritstunder här från det gångna året!
Till att börja med tänkte jag på vilka inlägg som varit bra. Jag ber att få presentera för det första: mina tre favoritinlägg, skrivna av Nina, och för det andra: mina tre favoritinlägg som är skrivna av mig!
Mina favoritninainlägg:
1. Anna Cecilia
Temat var "kärlek" och Nina lade upp en novell på temat som hon skrivit sedan tidigare. Jag tycker himla mycket om den, för den är fantastiskt fin, och för att jag beundrar hennes förmåga att berätta en hel historia på så litet utrymme. Själv har jag jättesvårt att skriva korta berättelser. Fint fint!
2. Beundran en fredagsmorgon (som visst inte längre är morgon)
"Personer jag beundrar" var temat. Det här inlägget är ganska kort så det tycker jag gott ni hinner läsa. Jag nominerar det som favorit för att det kändes så empatiskt och genomtänkt. För att det hade en infallsvinkel som åtminstone jag glömmer bort att ha. Och jag tror jag tänkt lite mer på det sättet sedan jag läste det. För det är ju inte så lätt alla gånger, för någon. Det måste man komma ihåg!
3. Västerbottenpaj med soltorkade tomater
"Detta, mina vänner, är min bästa paj" börjar det här inlägget. Och vet ni vad? Nu är det min bästa paj också. Mohaha. Måste nominera det här fast det bara är ett recept för att det är ett himla bra recept. Jag använder det också, och byter ut tomaterna mot broccoli ibland. Himla bra och himla fina bilder! Temat var "recept" och såhär bra kan det bli då!
Mina favoritvandainlägg:
1. Konsumtionssamhället
2. Menskoppen
3. Gråzonssex
Ha, inte är väl jag en sån där som ska sitta och berätta för er varför det jag skrivit är så himla bra. Det är ju bara att ~*°'°*läsa*°'°*~ så får ni veta!
Jubileumspussar från Vanda
Till att börja med tänkte jag på vilka inlägg som varit bra. Jag ber att få presentera för det första: mina tre favoritinlägg, skrivna av Nina, och för det andra: mina tre favoritinlägg som är skrivna av mig!
Mina favoritninainlägg:
1. Anna Cecilia
Temat var "kärlek" och Nina lade upp en novell på temat som hon skrivit sedan tidigare. Jag tycker himla mycket om den, för den är fantastiskt fin, och för att jag beundrar hennes förmåga att berätta en hel historia på så litet utrymme. Själv har jag jättesvårt att skriva korta berättelser. Fint fint!
2. Beundran en fredagsmorgon (som visst inte längre är morgon)
"Personer jag beundrar" var temat. Det här inlägget är ganska kort så det tycker jag gott ni hinner läsa. Jag nominerar det som favorit för att det kändes så empatiskt och genomtänkt. För att det hade en infallsvinkel som åtminstone jag glömmer bort att ha. Och jag tror jag tänkt lite mer på det sättet sedan jag läste det. För det är ju inte så lätt alla gånger, för någon. Det måste man komma ihåg!
3. Västerbottenpaj med soltorkade tomater
"Detta, mina vänner, är min bästa paj" börjar det här inlägget. Och vet ni vad? Nu är det min bästa paj också. Mohaha. Måste nominera det här fast det bara är ett recept för att det är ett himla bra recept. Jag använder det också, och byter ut tomaterna mot broccoli ibland. Himla bra och himla fina bilder! Temat var "recept" och såhär bra kan det bli då!
Mina favoritvandainlägg:
1. Konsumtionssamhället
2. Menskoppen
3. Gråzonssex
Ha, inte är väl jag en sån där som ska sitta och berätta för er varför det jag skrivit är så himla bra. Det är ju bara att ~*°'°*läsa*°'°*~ så får ni veta!
Jubileumspussar från Vanda
vanda min vanda
Vanda, min fina. Att vi delat blogg i ett år är ett strålande påfund. Att vi umgås är en ännu bättre idé. Det är lustigt, trots att vi känt varandra sedan vi var små elvaåringar är det som att vår vänskap hela tiden finner nya djup. Just som det ska vara!!
Året som gått sedan den här bloggen först såg dagens ljus har varit händelserik, och det känns som att man är i den åldern då ett år inte ser ut att göra så stor skillnad, men på insidan händer jättemycket. Hahah herregud vilken formulering. Nå. Vanda har alltid varit så himla klok. Så vettig. Och det känns som att hon landat i det ännu mer under det senaste året. Och hundra kvällar med te i hennes kök har gjort mig klokare, det känns som att jag går från varje möte med ett lugn och en visshet om att allt kommer att ordna sig. Hon säger rätt saker när jag är ledsen, och vet när hon inte ska säga något alls.
Och jag uppskattar att jag kan ha en eldig feministisk diskussion i hennes kök eller ligga i hennes soffa och bli kliad på ryggen och inte tänka alls, och båda delarna av umgänget är lika givande. Bra kvinna den där!!!
Åh ja. Långa fredagspussar från Nina
Ninafina
Tjära bloggen! Det har varit en ära att få blogga här i ett helt år. Det allra första inlägget jag skrev här handlade om den andra personen som skriver här, nämligen min vän Nina. Efter ett år förtjänar hon att hedras igen i ett inlägg tycker jag!
Sedan det där inlägget jag skrev förra året har hon pluggat på universitetet, rest en massa, börjat jobba och slutat raka sig under armarna. Men bedårande och söt som en liten marsipangris är hon fortfarande, fastän hon blivit lite större och vuxnare än då. Och vi har druckit många koppar te och ätit godis och delat glädje och sorg tillsammans, på hennes balkong och i mitt kök och här och var i stan! Ni skulle ba veta vilken fin vän och ädel människa hon är. Om något har vi sen dess blivit ännu bättre kompisar. Och nu går vi bredvid varandra i sakta mak i våra klänningar och funderar på hur livet ska bli, och gapskrattar åt folk vi tycker är lite töntiga, fast man inte får, under tiden. Det är fint.
BLOGGPUSEN KRAMEN VARFOOOR NINA FRÅN VANDA <3
BLOGGPUSEN KRAMEN VARFOOOR NINA FRÅN VANDA <3
åh! det är din födelsedag
Fina älskade bloggi, den här månaden fyller du ett helt år! Det är ganska fett, så fett att hela veckan här kommer att handla om det. Jag startar firandet med denna fabulösa födelsedagsvisa. Grattis kära darlingbuds.
Marilyn hälsar.
Men men men vet ni!! Det är ju tack vare er, ni som läser, som vi kunnat leva så länge tillsammans! Tack för det!
Tisdagspussar
Nina
Chokladfontän
Investera i en chokladfontän och ha en lyxig lördagsdejt. Men läs instruktionerna noga så det inte blir pinsamt.
Har man inte gjort det här så har man inte levt!
Tusen pussar från Vanda
Har man inte gjort det här så har man inte levt!
Tusen pussar från Vanda
