när jag gick i sexan....
Sexan var ett konstigt år. Man kom från en skola där man var äldst bland alla barn, och kom till ett sammanhang där man plötsligt var yngst och folk rökte och drack alkohol och hade stringtrosor (!!??!! eeuuww).
Av min högstadietid är det sexan jag minns sämst. Men jag minns att vi lekte i rålambshovsparken på rasterna, att vi gungade och klappade kaniner. Jag minns att jag brukade promenera längs norr mälarstrand till skolan och att jag fortfarande kunde alla hundraser. Jag gillade svenskaämnet bäst, tyckte min svensklärare var helt fantastisk och det gick rykten om att träslöjdsläraren var pedofil (rykten som inte hade någon som helst verklighetsförankring men som efter vad jag fått höra har fått honom att sluta alldeles nyligen. Men det kanske också bara är ett rykte.)
Jag minns att jag hade en crush på en kille i nian som jag aldrig pratat med och jag minns hur jag klädde mig. Noll trendkänsla, eller noll känsla över huvud taget. Säckiga jeans och collegetröjor var standardoutfiten. Det var först i sjuan jag insåg att man faktiskt kan välja ut sina kläder med mer omsorg. Det strålande klädsinne jag har idag fanns det alltså inte ens ett frö av för åtta år sedan. Jag minns inte vad jag lyssnade på för musik, och jag misstänker att jag inte lyssnade på musik över huvud taget. Sexan var året då jag började brevväxla med en kusin som kom att bli min bästa vän och den storsyster jag aldrig hade.
Ack ja, den tiden! Det var liksom lite av en mellanperiod, allt kändes ganska luddigt och grått.
Skönt att det är över!
Jag minns att jag inte trivdes så himla bra i skolan, att alla var elaka mot varandra och jag folk var duktiga på att plantera komplex hos andra. Att jag inte hade några bröst och inte fått mens ännu var till exempel inte ett problem förrän den dagen då någon lät mig veta att det gjorde mig till mindre av en människa. Sexan var liksom en hemsk föraning av allt det jobbiga som skulle komma att vara högstadiet. Och det är först i efterhand jag insett att jag kanske inte var den enda som kände mig som en alien när jag var tolv år gammal.
Ack ja, den tiden! Det var liksom lite av en mellanperiod, allt kändes ganska luddigt och grått.
Skönt att det är över!
Nina
Kommentarer
Trackback
