Kvällspromenad
När jag var yngre brukade jag skriva egna dikter. Ganska ofta och långa och på rim. Det är en av dem jag fortfarande tycker särskilt mycket om. Jag skrev den i köket när jag kommit hem efter en kvällspromenad sommaren då jag var tretton år. Kände mig lite ensam fast ändå tillfreds. De flesta som läser den här bloggen har nog redan läst den, men jag slänger upp den ändå, för att den är min och för att jag tycker om den.
En vattenpöl, en gunga, ett kapell, en rödgul katt
Ett ljuvligt duggregn i en ljummen Stockholmsnatt
Jag vill förvandla det till ord, det finaste jag såg
Och göra det till nånting vackert folk kommer ihåg.
Jag ska sitta uppe en hel natt, utan att bli störd
Och skriva ett poem som lämnar ingen oberörd!
Eller kanske bara några ord som gör nån lite glad
En hemtrevlig beskrivning av min kvällspromenad.
Det var en enkel, invand promenad som passar mig
Jag hade ändå gärna promenerat den med dig.
Hälsar Vanda, tretton år
Ett ljuvligt duggregn i en ljummen Stockholmsnatt
Jag vill förvandla det till ord, det finaste jag såg
Och göra det till nånting vackert folk kommer ihåg.
Jag ska sitta uppe en hel natt, utan att bli störd
Och skriva ett poem som lämnar ingen oberörd!
Eller kanske bara några ord som gör nån lite glad
En hemtrevlig beskrivning av min kvällspromenad.
Det var en enkel, invand promenad som passar mig
Jag hade ändå gärna promenerat den med dig.
Hälsar Vanda, tretton år
Kommentarer
Trackback
