Kampen mot konsumtionssamhället

Hej vänner!

Enda sedan jag började få tillräckligt med pengar för att kunna spendera dem på kläder, så har jag gjort det. Inte jättemycket pengar, mycket second hand och lite i taget, men hela tiden har jag haft något nytt plagg i garderoben. I början kändes det härligt! En garderob som bara fylldes av nya fina kläder, att nöjt strosa hem med en ny klänning i en påse och se fram emot att ha den på sig. Att byta ut min gamla högstadiestil och känna att jag hittat hem, blommig och färgglad och fin.

Efter ett tag började det skava lite. Och jag tänkte att det inte kändes något vidare att bara ha en hög med kläder hemma som växte och växte. Jag tror aldrig det är bra att ha för mycket saker, det känns osunt att fästa sig för mycket vid att äga prylar, eller prylarna man äger. För att förhindra en gigantisk ansamling av klädesplagg som alltför sällan skulle komma till användning, gjorde jag upp en regel. För varje plagg jag köpte eller fick skulle jag ge bort något plagg jag redan hade hemma. Till stadsmissionen eller kompisar, eller så bytte jag dem via fb-gruppen
Bortskänkes/Bytes/Mottages 08-området, mot muffins och akvarellpapper och annat bra-att-ha. Såhär gick det:



Ja, jag gjorde självklart en lista. Man måste ju ha koll!

Det gick ganska bra, kunde man tycka. Jag gav bort femton fler plagg än jag köpte. Trots att jag handlade en massa blev det luftigare i garderoben och i byrålådornas allra mörkaste hörn. Det var alltså inte så viktigt för mig att äga en massa saker! Skönt att upptäcka, eller? Nja. Kolla spalten till vänster. Även om det inte var så viktigt att ha kläder, var det uppenbarligen fortfarande väldigt viktigt att köpa kläder. 27 plagg köpte jag det året. Och oavsett om jag hade råd med det, är det inte ekologiskt hållbart att konsumera så himla mycket grejer. Oavsett om jag köpte det här på second hand och inte sponsrade någonting annat än välgörenhet var det ändå ett uttryck för någonting osunt. Köpglädjen. Om man inte förstår vad det är som är så dåligt med det, kan man läsa här vad jag skrivit om det som jag ser som ett sjukt system för att profitera på människors dåliga självkänsla. Efter den här tabellen blev det ju pinsamt uppenbart att jag älskade hejdlöst med det här systemet, och att jag var dess bästa kompis.

Jag började med att räkna mina klänningar. Det är tjugofem stycken. Elva av dem är blommiga. Hur man än vänder och vrider på det finns det inget sätt på vilket man kan motivera ett behov av elva blommiga klänningar i garderoben. Utöver dessa har jag kjolar, byxor, tröjor, skjortor, koftor och en jävla massa strumpor och fler skor än jag behöver. Jag insåg att det största problemet, drivkraften som får det hela att fortsätta, är den där längtan efter att ha nya saker hela tiden. Unna sig själv någonting mer, någonting fint som är nytt för en själv. Så viktigt är det visst, att jag vid något tillfälle inte alls tänkt "Åh vilken fin! Men jag har ju redan tio blommiga klänningar. Behöver nog inte köpa en till." utan "Men jag har ingen som den här!". Jag bestämde mig för att strypa mina inköp helt. Inte häva ut mer, för jag tycker verkligen om alla kläder jag har nu, och det hindrade mig inte från att handla precis lika mycket som innan, utan bara låta bli att köpa någonting nytt.

Såhär bestämde jag. Om ett plagg slits ut eller går sönder, bortom all räddning, får jag köpa ett nytt för att ersätta det. Och jag gjorde nya listor. Den här gången i olika kategorier. Klänningar, tröjor och dylikt, skor, strumpor, trosor, jackor och kjolar. Detta så jag inte skulle shoppa en prinsessklänning för att det gått hål på ett par strumpor eller så. Det har fungerat! Det har gått ett och ett halvt år sedan dess och jag har bara köpt nio klädesplagg som hamnat på listan. Men någonting skaver fortfarande.

Jag vill fortfarande köpa mer. Jag vill ha mer kläder! Fast det hänger massor av vackra klänningar i garderoben, ligger mysiga tröjor i byrån och står fina skor i hallen sneglar jag efter allt som ser tilltalande ut i affärerna. Så jag bestämde mig igår för att strypa reglerna ytterligare. Hädanefter får jag bara handla kläder vid två tillfällen per år. (Tänkte ta ett men kom på att kläder säljs efter säsong). Men då får jag köpa allt som jag enligt det tidigare systemet har rätt till.

Vad är jag ute efter med det här egentligen? Allt möjligt, tror jag. Inte nöta på naturen, lära mig att uppskatta det jag har, spara pengar, och sluta njuta av att konsumera. Jag vill bara kunna andas ut och fatta att det är bra som det är. Jag vet ju det. Men det känns inte på riktigt förrän jag verkligen, verkligen kan gå förbi en klädaffär utan att stanna till vid något, dra lite i det och föreställa mig hur det skulle sitta på mig. En bit till. Har redan ställt in mig på det intellektuellt. Bara känslorna som ska med också.

Hjärtliga hälsningar från en nästintill nykter shopaholic, Vanda

vintagestockholm

Hej läsare!
Jag hade tänkt att jag skulle skriva en vintageguide till stockholm men om på att jag 1. Inte köpt kläder på länge för jag har inte så mycket pengar och jobbar och sover mest och skyndar runt på folkhögskolor 2. Inte har tid att åka runt och fotografera affärer och klänningar, vilket egentligen är sed om man ska skriva ett inlägg av detta slag.

Så det blir en liten guide! Hej hopp!

Vi börjar i vasastan, på upplandsgatan 43, där finns den fantastiska Old Touch. Vet att jag redan nämnt den i ett inlägg, men den tål att påminnas om! Gamla klänningar och blusar och kostymer och hattar och väskor och en himla massa annat som inte är kläder men bra ändå! Spets och porslin och plåtburkar och papiljotter och parfymer.

Vi går ut från old touch och svänger vänster, då hamnar vi på odengatan. Alldeles i närheten, på odengatan 83 ligger Epok. Jag var inne där för första gången för någon månad sen efter att ha gått förbi hundra gånger. Egentligen är nog inte affären så väldigt liten, men det känns ändå lite som när man var barn och kröp i buskar eller gick mellan lakanen som hängde på tork i tvättstugan, för det är kläder överallt. Och det är skitfina kläder. Det är två våningsplan och upp för den lilla spiraltrappan finner man klänningarna. Mysteriet med bevarade klänningar - hade alla storlek 36 för femtio år sedan eller var det just 36:orna som klarade sig? - blir ganska tydligt när man börjar titta närmare på kläderna. Det är, som i många vintageaffärer, väldigt många 34:or och 36:or, men en del större storlekar verkar också finnas.

Vi lämnar vasastan, tar trean mot Kungsholmen, kliver av polhemsgatan. I backen, på hantverkargatan 59 ligger 59 Vintage store, en liten butik men med finfint utbud! Det är i huvudsak damkläder, kanske till och md endast det. Klänningarna är väl utvalda och mycket välbevarade. Priset lite i överkant dock.

Vi tar bussen/skuttar vidare till södermalm för att gå till slussen och Emmaus vintage på Per myndes backe 8, mellan götgatan och Maria Magdalena kyrka. Jag tycker om den för de har hyfsat bra utbud både på herr- och damavdelningen och det är inte så hemskt dyrt. För ett år sen slarvade de bort en klänning jag förälskat mig i och reserverat och det händer att jag tänker på den när jag går dit (den var ärmlös, med vid kjol, från sextiotalet och med blå blommor på vit botten. så jävla fin) men jag är inte bitter ett dugg. På söder finns även bondegatan och Lisa Larssons second hand på nummer 48, på delen som går mellan renstiernas och nytorgsgatan. Även här finns mängder av fina klänningar, det var länge sen jag var där men jag har svårt att tro att det blivit sämre sen jag var där.

Vi kilar vidare till en annan del av söder. Hornsgatan 75 och Judiths second hand. Detta är förmodlingen en av stockholms absolut finaste vintagebutiker. Den är stor och fräsch och har jättefina kläder. Mycket klänningar och kappor. Ett par dörrar bort ligger Herr Judith. När man ändå är i krokarna kan man ju alltid svänga in på zinkens Beyond retro, om man är förtjust i åttio- och nittiotal, vill säga. Det är nämligen i huvudsak amerikanska kläder från den tiden. En del femtio- och sextiotal finns men de är inte lika vanligt förekommande.
Det var mina tips!

Sen finns givetvis stadsmission, myrornas och erikshjälpen på diverse ställen i stockholm och där kan man hitta fina gamla kläder men det är väldigt uppblandat med sånt man inte vill ha. Fördelen med vintagebutiker är att någon annan redan gjort ett urval innan en själv.
Sen måste man minnas att stockholm - och antagligen alla storstäderna - är en klass för sig, här är ju gamla kläder och prylar så himla trendigt och därmed hemskt mycket dyrare än vad de behöver vara. Är ni i en liten stad, kolla röda korsets kupan eller erikshjälpen!! Sjukt billigt och inte lika urplockat. Jag var i bollnäs för två veckor sedan, för att söka till folkhögskolan där. Besökte kupan och köpte herrskor, regnjacka och klänning för en hundralapp. Såatteh.

Oavsett var man letar finns en regel som är ganska viktig att minnas. Att hitta snygga gamla kläder tar tid. Man måste ha mycket tålamod och kolla ofta, det är då man plötsligt hittar något fint!
Lycka till kära ni!
Nina

Hatplagget

Hej vänner! Veckans tema är "kläder" och jag ska skriva om mitt hatplagg. Jag har redan skrivit ett inlägg om det, men måste göra det igen. Ni vet kanske redan vad jag pratar om. Behån.

(Brasklapp: Jag förstår att folk med stora, tunga bröst behöver behå för att inte få ont i ryggen. Detta gäller inte er!)

Det jag vill fokusera på är det som jag tänker på som det onödiga behåanvändandet. Så många ladies med små bröst använder behå ändå. Och av de jag pratat med verkar det absolut främsta skälet vara inte stöd, utan kosmetiskt/anständighet. Antingen uppskattar folk inte hur deras bröst ser ut, eller så tycker de att det känns vulgärt att bröstvårtorna syns genom kläderna. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om hur konstigt det är att kvinnliga nipples anses oanständiga, medan manliga inte gör det (och visst kan man ju anse att folk inte bör gå utan tröja, men vafan om bröstvårtorna syns GENOM kläderna får väl folk låta bli att studera dem så jävla noga om deras existens nu provocerar dem så mycket). Men! Det ska jag inte bemöta idag! Idag ska jag komma med ett slagfärdigt argument mot de som påstår att det är "snyggare" med behå än utan. Ja där står ni framför spegeln och har runda, släta bröst, tryggt inneslutna i tygkupor. Lookin' good! MEN har ni tänkt på en sak?



Med behå.



Utan behå.

Aaa juste. Man får helt enkelt välja om man ska vara snygg fram eller bak. Tur att jag varnade er i tid!

Vanda

dagens outfitttttttttt

Hej bloggen!!

Veckans tema är kläder och jag inleder med en dagens outfit.
Som ni nog vet är jag ett stort fan av second hand och lånade kläder, och dagens klädkomposition var givetvis i linje med detta!

Sjalen är min mors, rocken min fars. Linnet glömde en vän hemma hos mig för ungefär åtta år sedan, när jag sen tog med det till skolan ville hon inte kännas vid det. Det står "made in DDR" i det.

Jeansen är min mammas, tjugo år gamla precis som sjalen, rocken och jag. Väskan är från Old Touch och skorna köpte jag på kungliga operans klädutförsäljning för två år sen och sen målade jag dem med hobbyfärg.

Jag tycker mode är så himla spännande, älskar att kombinera kläder, att det kan bli så smakfullt och så fult beroende på vad man väljer att matcha med vad och på vilket sätt man bär det.  Älskar att jag kan känna mig så fashion fast jag har så gamla kläder! Kanske för att stora kappor går igen då och då, och uppkavlade byxor ny syns på allas ben. Eller för att man är så fashion och så snygg som man känner sig. Huvudsaken är väl kanske egentligen inte vad man bär, utan hur man bär det. Tycker man om ett plagg och trivs i det faller det sig naturligt att man bär upp det snyggt.

Klädlycka och tisdagspussar från Nina

Vårskor

Hej! Jag råkade slarva bort en vecka men nu är temat "vår" och jag tänker vara materialistisk och banal.


För två år sedan lade jag upp en bild som såg ut såhär på bilddagboken. Nya blommiga tygskor som gav mig skavsåren från helvetet, men sedan gick jag in dem och de blev typ de skönaste skorna jag någonsin haft.



Nu ser de ut såhär. De har vandrat i berg längst Spaniens kust och släppt i sömmarna och sulan har spruckit och den vänstra skon är alldeles rosafläckig för jag spillde lingon på den på jobbet idag.

Jag vet inte om ni vet det, men jag har som en regel för mig själv att jag bara köper nya kläder om något gammalt har slitits alldeles ut. Men de där skorna skäms jag faktiskt inte för att kassera så jag har handlat nya vårskor!



Dessa darlings köpte jag på Åhléns. Jag har velat ha precis just den modellen sen de blev trendiga för typ tre år sedan men jag hade inte råd. Nu jobbar jag dock så nu gick det minsann! Och jag hoppas för bövelen att de håller bättre än de där blommiga. Ska aldrig mer köpa skor på Din Sko.

Klart slut daimstrut från Vanda

Dagens blir i datorns kamera...

För två år sedan hade jag alltid jeans och kofta. Men så hände något, nu har jag byxor kanske sammanlagt två av årets femtiotvå veckor. På riktigt. men det går väl i perioder det där.
Idag har jag mormors systers klänning, en som jag förälskar mig i på nytt varje vår. Sitter som en smäck!
Jag älskar klänning. Kanske inte så mycket av den anledning som Vanda skrev om i förra inlägget, jag älskar att matcha kläder, men jag måste hålla med om att det är mycket praktiskt. Men alltså klänning, vilket plagg! och just den här modellen tycker jag jättemycket om, jag gillar att den är figursydd upptill men att kjolen är vid. Åh mm.
Det var det!
Nina

Vandas tankar om outfits

Jag tycker det är lite svårt med outfits. Det känns krångligt på något sätt. Att komponera och matcha. Visst är det roligt när man lyckas, men jag är är så lat! Därför älskar jag klänningar. Poff, ett plagg, så har man sin outfit. Det bästa är på sommaren när man verkligen inte behöver ta på sig något annat. Hur som helst har jag nästan alltid klänning + enfärgade strumpbyxor + enfärgad kofta. Idag mä!
Jag har på mig en blommig klänning från Indiska, (notera den söta bollspetsen runt kragen och ärmarna!) och en svart kofta från Gina Tricot. Precis samma kedjor som i måndags, men det är en slump! Den klänningen är det plagg jag äger som jag sett flest andra personer ha på sig. Om ni fattar vad jag menar. Jag har sett många ha en likadan. En gång när jag också hade min på mig. Pinsamt!
Over and out- Vanda

I morse skulle jag fota dagens oufit

Här var utsikten om jag vände blicken nedåt. Vita strumpbyxor och prickig klänning är dagens outfit, som ni kanske kan lista ut. Självutlösaren och jag kom inte så bra överens idag däremot..
Men vad gör väl det.
Både klänning och skärp från beyond retro.
Puss och vi ses snart igen
Nina

Måndagsoutfit

Veckans tema är "dagens outfit" och det finns förvånansvärt få platser i min lägenhet där det passar att ställa en kamera på självutlösare för att fotografera sig själv. Men i stegen till min säng går det så ni får en fett hemlig bild på mig i soffan!


Jag har på mig:

Superfin stråhatt med träpärlor runt kullen, från Hattbaren

Prickig kofta från Indiska

Brun klänning med en söt virkad kant i urringningen, från Gina Tricot. Men den är köpt för ett år sedan så den finns nog inte kvar.

Tjillevippen från Vanda

Klänningssorgen

I backen ner längs hantverkargatan ligger en liten vintageklädesbutik. Hon som äger affären är en kvinnaa som är dubbelt så gammal som mig kanske. I vilket fall dubbelt så bitter och tio gånger så otrevlig. Av den senare anledningen brukar jag undvika butiken. Men en dag för inte så jättelänge sen gick jag dit i alla fall. Det var en onsdag och solen sken och jag var inte i skolan. Jag hade på mig min favoritklänning och skulle fika med min pappa. Nåväl. Jag öppnade dörren. Jag klev in. Vad gjorde jag sen, jo just det. Jag gick rakt fram tre steg ungefär för butiken är pytteliten. Sen kom jag till en liten trappa. Gick upp två steg för den var liten. Och så var jag i rummet där det finns klänningar. Mycket var fult och allt var för dyrt. Men ni vet ju att det ibland är värt det. Om man hittar något man känner att man inte kan gå därifrån utan. Den här dagen var det just så. Jag föll vid första anblicken.

Den var av femtiotalssnitt, timglasformad. Ganska kort kjol. Ärmlös. Och det som var så perfekt med den var att tyget var helt fantastiskt också. Sån typisk femtiotalsdesign, massa blåa färgstreck. Mycket snyggare än jag beskriver det. Och den var dyr men det gjorde liksom inget.

Sen lyfte jag av galgen och ställningen och insåg. Att den här klänningen ville inte följa med mig hem alls. För den var minst en storlek för liten. Och lite trasig men det där med trasigheten gjorde ju alls ingenting. Det går ju att laga. Med storleken var det lite värre. För den kan ju inte ändra sig. Och inte jag heller, svälta sig för en klännings skull är ju dumt för då skulle inte mina andra passa. Ack, det var en mycket, mycket sorglig stund.
I såna stunder är det dumt att gilla gamla klänningar. Det finns ju liksom bara ett exemplar. Åh. Den var fin. Tur att det finns andra nästan lika fina.
Det var allt för idag.
Hejdå.
Nina

RSS 2.0