The darling buds of May

Hej bloggen! Eller hej läsarna, snarare.

Förra veckan passade jag ett grannbarn, han skulle äta kyckling till middag och när jag tog ut kycklingen ur ugnen och den luktade fantastiskt och jag petade bort skinnet och skar lite i köttet och det var så mjukt under kniven tänkte jag att det där vill jag äta.

Djur är roliga. Man kan klappa dem, titta på dem, leka med dem och promenera med dem. Och man kan äta dem. Jag äter inte djur alls, och idag tänkte jag berätta varför. Jag vet att många nog läst så mycket vegetarianpropaganda att de är helt matta och mest inte vill höra på mer för SHIT LÅT MIG ÄTA MIN BIFF. Och det är okej, du får äta din biff. Men lyssna lite först bara. Eller läs, menar jag. Detta kan vara det längsta inlägg jag skrivit här, och jag vet att det nog egentligen är längre än vad som lämpar sig, men jag har svårt att få ner det till en kort text, så försök ta er genom det - det är ju ganska lättläst i alla fall!

Jag har varit vegetarian sen dagen jag föddes, således är det inte ett eget ställningstagande. Men det har kommit att bli. Jag kan när som helst börja äta kött, men jag vill inte. Detta av flera anledningar. Nu ska ni få höra hur det ligger till.

För det första är det ju det här med miljön. Kanske har ni hört talas om växthuseffekten? Köttindustrin påverkar miljön något oerhört, vi snackar om djurbajs i mängder, metangas, transporter och skogsskövling. Grisar och kor, som alla andra djur, bajsar. Man gödslar med bajset, som är väldigt rikt på kväve, och detta kväve sipprar ner i mark och sjöar och övergöder dessa. Alger blommar, fiskar får syrebrist och dör. Hej försurning.

Men djur bajsar inte bara, de pruttar också. En ko producerar 48 kg metan per år. (för den som är nyfiken på mina källor kan jag berätta att det är Lisa Gålmarks bok "Vadå vegan?" jag använt. Läs den för all del!) Tänk hur många kor som just nu föds upp och står och fjärtar någonstans, gånga det med 48. Läskigt mycket.  Metangas bidrar till växthuseffekten, som ni kanske vet..

Och så det andra, som djuren inte är direkt orsak till, transporter fram och tillbaka, med djur på väg till slakt, och kött på väg till affären. Och det att man måste skövla träd för att få rum att odla mat till djuren. Hejdå träd som fixar syre, hejdå rötter som binder vätska i marken. Hej uttorkad mark och förstörd skog. (Och tänk, om vi inte skulle odla mat till köttdjur, utan bara till oss själva. Fatta vad mycket mark vi skulle spara, vad många fler som skulle få mat, eftersom en bit mark som kan ge mat åt tolv vegetarianer bara kan ge mat till en enda köttätare, eftersom allt man odlar där går via djuret. Vilken omväg vi skulle kunna skippa.)

Miljön i all ära, jag bryr mig skitmycket om miljöförstöring, absolut. Men främsta anledningen är djuren. En gris kan bli femton år, den vill ägna dessa år åt att skutta runt ute, böka i lera och leka med sina griskompisar. I stället föds den i en fabrik och bor tillsammans med alldeles för många andra ledsna grisar, solljus är inte att tala om - jo förresten, kanske att man kan ana det när man stiger ur lastbilen på väg till slakten. Vilket för övrigt ofta inträffar när grisen är 3-7 månader. Att slaktförhållandena idag inte är så himla roliga, det vet nog de flesta. För inte så länge sen uppmärksammades scans djurhantering, de kokade grisarna levande. Klart man då vill äta ekologiskt kött, producerat av företag som hävdar att grisarna VISST fått vara ute och leka med sina griskompisar. Och vet ni, det är väl klart att jag vill att grisarna ska få springa ute, att det bara ska finnas glada grisar. Men jag tycker inte ens man ska äta glada grisar. För det är inte så mycket slaktförhållandena jag är emot, som hela slakten i sig. Att det är liv som vi skördar varje dag. Att det är varelser som kommer till världen och lever sitt liv i ett enda syfte: att bli dödade och uppätna. Och jag tycker det här är så fruktansvärt sorgligt. För allt jag kan tänka på när jag ser kött i affären, på en tallrik, på en väns gaffel, är att det där är del av en kropp som levde. Ett djur som antingen stod inklämd mellan andra och inte kunde göra annat än att äta och sova, eller kanske ett djur som fick springa ute och leka. Att det har spruttit av liv och vårlängtan i de benen, och att de känt dödsångest och att allt varit slut men att det som en gång var ett liv nu ligger i en människas mage. Och när jag tänker på det förstår jag att Morrissey skriver en låt som denna, hur vidrig och överdriven jag än tycker den är.

Men jag förstår ju varför folk äter kött, det kan se ut och lukta otroligt gott, det finns massa coola rätter man kan laga med det. Och jag vet att så många äter det av vana också, för att vår matkultur bygger på kött och för att man inte vet något annat. Men idag har vi så himla mycket bra vegetarisk mat, det går att göra ett annat val, att avstå kött. Jag försöker inte tvinga någon in i en livsstil, jag tänker inte provocera och inte vara en sån fascistvegetarian som bara skriker så fort man säger högrev (och jag kommer inte ifrån att jag läser det ordet som hängröv. men det hör ju inte hit) Jag är medveten om att jag varit sådan tidigare, men genom att gnälla på folks mat tror jag inte man kommer så långt, lika lite som det är konstuktivt att hosta demonstrativt varje gång någon tar upp en cigarett, eller springa in på systemet och skrika "LEVERSJUKDOMAR". Ja, ni fattar. Och jag tycker det är så lustigt, hur dryga folk tycker sig ha rätt att vara mot vegetarianer. Det är som antifeminister, som försöker övertyga en om att man är dum i huvudet och bara fattat världen fel, och de använder precis lika ljuva argument och samma taktik. Det är ett ständigt förminskande "Haha är du lessen för kons skull eller? MMM kött" har jag hört för många gånger. Men varför hålla på så? Jag låter dig göra ditt val, då kan väl du acceptera mitt?

Andra intelligenta motargument jag fått är "öh men man växer ju inte om man inte äter kött, man måste ju ha proteinet!" - ja, jag och mina 182 centimeter sörjer detta varje dag. Det är inte lätt att vara stockholms kortaste tjej liksom. "Men hallå vi har ju jagat sen stenålder, det ligger i vår natur" är en annan. Japp, vi har mördat och våldtagit också, men det är väl ingen som använder det som argument i en rättssal? Eller "men grönsaker är så himla tråkigt, det är ingen riktig mat ju"

Ja, vad ska man säga? Jag lever i en färglös värld.

Och det är ju klart att jag tycker världen vore så himla mycket bättre om alla var vegetarianer, men jag kan inte trycka upp den informationen i ansiktet på alla. Man får bestämma själv vad man ska äta och inte äta. Och det är ett ställningstagande man gör varje dag.

Tack och hej.... nej, ingen leverpastej här inte.

Puss,

Nina

ps. på söndag ska jag lära er photoshoppa.