The darling buds of May

Tuve Skånberg.

Jag har läst din blogg och krönikor, och skulle bara vilja fråga dig några enkla frågor. De första kan handla om identitet. Jag undrar en sak.

 

Är det en viktig del av din identitet att du inte kan bli gravid och föda ett barn? Tänk efter. Att KUNNA bli gravid, eller i ditt fall, göra någon gravid, kan kännas som en stor del av ens identitet. Men att inte kunna det? Är det viktigt för dig? Skulle du känna att någon tagit någonting ifrån dig om du plötsligt var förmögen att bära ett barn?

Jag inbillar mig att det kanske inte skulle göra så mycket. Om det kändes konstigt att bli gravid skulle du ju kunna låta bli, och då är väl den detaljen att det i teorin vore möjligt, inte så störande. Det borde inte påverka din självbild så radikalt. Eller?

 

Tuve, om det inte fanns något annat sätt för dig att få barn? Om det plötsligt var för dig att gå igenom en graviditet och en förlossning som var det enda sättet för dig att bli biologisk förälder, skulle du då fortfarande känna att det var viktigare att inte kunna bli med barn än att gå igenom det?

Vi kan tänka ännu längre. Om det var så att det INTE var det enda sättet. Om det var så att du kanske kunde, med medicinsk hjälp, låta någon annan bära ditt barn. Med hjälp av donator och provrörsbefruktning så kunde kanske din fru bli gravid istället, och ni skulle få ett barn tillsammans. Ponera att detta var medicinskt möjligt.

Tänk dig då att någon skulle säga "App app app, Tuve Skånberg! Så lätt går det inte". Tänk dig att någon du inte känner tillsammans med en massa andra människor du aldrig träffat kom överens och sa "Nej det skulle bli för konstigt. Du går ingenstans förrän vi har sett till att du inte på något sätt kan få ett biologiskt barn". Tänk dig att innan du är fri att leva ditt liv som du vill, måste du bevisa att du inte kan få ett barn. Du måste be dem att ta ifrån dig det enda för att du ska få gå ut på gatan och kanske känna att du får vara dig själv.

Du måste be dem att sterilisera dig, så att de sedan kan säga "Men det var ett val DU gjorde"

 

Så att de kan säga "Det är för barnens bästa"

 

Så de kan utgå från att det är bättre för dina barn att de överhuvudtaget inte finns, än att ha dig som förälder.

 

Vad skulle du tycka om det?

 

Och Gunilla! Jag har en kort fråga. Vad skulle du tänka om din morgontidning plötsligt hade gått ut med en policy om att sluta använda ordet "hon"? Om de sa "Det är förstås fritt fram att använda om någon säger det i ett citat och även i en lite mer polemisk text där det blir en särskild poäng. Men i nyhets- och reportagetext ska det inte användas för att ersätta 'han'"? Om publishern sa: "Det finns anledningar att använda "hon" i speciella sammanhang. Men i en nyhetstext är det en självklarhet för mig att det inte ersätter han. Även om det ibland kan vara praktiskt."

 

Om de antydde att visst, man kanske kan säga "hon" men egentligen är det ganska konstigt och onödigt. Vi kör på "han" konsekvent istället.

Vad skulle du tycka om det?

Undrar Vanda