Nu gör jag det officiellt
Hej vänner! Det här med att bläddra i gamla dagböcker är bland det bästa jag vet. Och precis som Nina tänkte jag att jag nog skulle hitta några glödheta anteckningar från en tid av dolda känslor.
Egentligen har jag inte haft så många hemliga förälskelser. Kär har jag varit många gånger på alla möjliga nivåer men min "person of interest" har oftast varit medveten om saken. Men en gång, vet ni. I slutet av femman och början av sexan. Då gick jag och trånade efter en alldeles särskild kille med lockigt hår och ett stort skratt. Kanske förstod han det, vad vet jag, men jag berättade det aldrig för någon. Jag var elva år då. Så jag tänkte att jag lika gärna kan göra det officiellt. Nu outar jag min hemliga förälskelse från förr!
Han hette Martin och gick i min klass. Såhär börjar det visst, enligt min dagbok:
"23/5 - 2004 Söndag
FAN! HELVETE!
Nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej NEEEEEJ! Dumma VANDA Dum Dum Dum Helvete. Jag måste vara dum i foten. Bäng i näsan. Sjuk i håret. Fläng i hakan. Hurrrrr... DET ÄR INTE SANT Jag befarar att jag har... AAARGH!
- Blivit kär.
ÅÅÅHH! Varför just jag? Jag orkar inte. Inte igen. I Martin. Tror jag. Heck rumpa stjärt bak ända arsle röv fjärtområde! Jag orkar inte vara FÖRÄLSKAD!
Åtminstone inte i obesvarad kärlek. Om han gillar mig heter jag Tjottarumpa i en vecka! RRRRGGGHHSCH!"
...
Liten Vanda. Stora känslor. Ja vänner, det fanns en tid då jag var väldigt bitter på kärleken. Det var när jag var elva tolv nånting. Det var då! Jag hade inte en så positiv inställning till det här med att vara kär i Martin från första början, som ni kanske märker. Men jag tyckte väldigt mycket om honom! Han var rolig och söt och lyssnade på cool musik och hade Pippi-tröja på sig utan att skämmas. Men jag hade nog mindre höga tankar om mig själv. Därav frustrationen. Min inställning:
"25/5 - 2004 Tisdag
Jag hatar det här. Vem har sagt att det ska vara underbart att vara kär? Jag hatar det. Man blir väl inte glad? Jag får väl tro att han inte är förälskad i mig, få det bekräftat, grina, vara lessen hela sommaren, vara sur på honom, vara generad varje gång jag träffar honom efter sommaren och komma över det.
Oj vad underbart då."
(Hörni, jag har en annan syn på kärleken nuförti'n. Så oroa er inte)
Men såhär var det då:
Vet du vad, Vanda 11 år?
Du kommer bli kär och glad! Flera gånger till och med!
Du kommer fnissa och känna hjärtslag i öronen och gråta av glädje och prata hemlisar med pojkar som är tillräckligt små för att vara den lilla skeden. Så är det. Puss
Hälsar Vanda, 19 år
Vet du vad, Vanda 11 år?
Du kommer bli kär och glad! Flera gånger till och med!
Du kommer fnissa och känna hjärtslag i öronen och gråta av glädje och prata hemlisar med pojkar som är tillräckligt små för att vara den lilla skeden. Så är det. Puss
Hälsar Vanda, 19 år
Kommentarer
Postat av: Tove
Hehehe, alla var kära i Martin xO verkligen alla! i klassen alltså.
Postat av: Simon (Ohm)
Vilket fantastiskt vokabulär du hade, redan när du var elva!
Postat av: Elli
Haaha åh vad fint! Jag var också kär i Martin i femman...
Trackback
