bach
Idag när jag hade ätit spagetti till lunch satt jag vid mitt köksbord, målade naglarna och lyssnade på schumann. Då, vet ni, började det smattra på rutan. Det haglade så himla mycket att jag aldrig sett något liknande. Ärtstora hagelkulor forsade från skyarna. Ja kors i taket. Och när det nyss var natt och jag promenerade hem föll det snö på mitt huvud. Våren känns plötsligt så hemskt långt borta.
Jag ska inte sörja frostiga blommor mer, utan i stället skriva om en sak som händer varje vår, även om det råkar vara vinter i luften. Det är påsken jag talar om. Eller inte bara påsken utan den fantastiska kyrkomusik som kan avnjutas under denna tid. Jesus var ju som bekant en man som spikades på ett kors under de här dagarna, enligt boken bibeln. Påskberättelsen utgör sångtexter till hemskt många köralster och psalmer. När det är sånger som denna eller denna är kanske inte så soft. Men det finns annat! Tilllll exempel Bachs passioner! En passion är ett oratorium (stort verk med orkester och kör och solister, texterna är hämtade ur bibeln) som handlar om påsktiden. Johannespassionens texter är, som ni kanske listar ut, hämtade ur johannesevangeliet. Och Bach är ju så jävla cool så det här verket är givetvis fantastiskt.
Första och sista satsen:
Precis just för tillfället sjunger jag detta fabulösa med min kör, och vi har konsert på söndag. Dit kan ni komma om ni vill!! Vi håller till i kungsholms kyrka och biljetter köpes via ticnet, antingen på hemsidan eller på 0771-707070 (självklart har jag numret i huvudet).
Vill man inte göra det kan man lyssna på spotify. Alltså Bach. Åh <3
Stockholmstips om ni inte vet vad ni ska göra på söndag klockan arton noll noll!
Puss,
Nina
Ett år sedan
För ungefär ett år sedan var jag i Spanien. Där var det vår, mer vår än i Sverige. Jag minns solen. Det var en gräsmatta och utsikt över en tågräls, och berg. Vi hade mycket att göra men ibland tid till annat.
Vi satt i gräset och flätade armband tillsammans. Någon hade satt på musik och vi lyssnade på "Come give me love" med Ted Gärdestad. Det var så varmt i solen, men jag var kall och det gjorde ont att andas. Aldrig mer.
vårvårvår
Hej läsare!! Våren kommer och jag älskar det. Det är min favoritårstid och jag tänkte vi skulle titta på några vårbilder från tidigare år.
Hur fint är det inte när kungsträdgårdens japanska körsbärsträd står i full blom?
Eller när man kan sitta i parker med sina bästa vänner och dricka saft? Och jag får så himla mycket fräknar men det syns kanske inte.
Och gamla klänningar och vita strumpbyxor matchar våren så bra.
Åh. Den tiden.
Onsdagspussar från Nina
Hur fint är det inte när kungsträdgårdens japanska körsbärsträd står i full blom?
Eller när man kan sitta i parker med sina bästa vänner och dricka saft? Och jag får så himla mycket fräknar men det syns kanske inte.
Och gamla klänningar och vita strumpbyxor matchar våren så bra.
Åh. Den tiden.
Onsdagspussar från Nina
Vårskor
Hej! Jag råkade slarva bort en vecka men nu är temat "vår" och jag tänker vara materialistisk och banal.
För två år sedan lade jag upp en bild som såg ut såhär på bilddagboken. Nya blommiga tygskor som gav mig skavsåren från helvetet, men sedan gick jag in dem och de blev typ de skönaste skorna jag någonsin haft.
Nu ser de ut såhär. De har vandrat i berg längst Spaniens kust och släppt i sömmarna och sulan har spruckit och den vänstra skon är alldeles rosafläckig för jag spillde lingon på den på jobbet idag.
Jag vet inte om ni vet det, men jag har som en regel för mig själv att jag bara köper nya kläder om något gammalt har slitits alldeles ut. Men de där skorna skäms jag faktiskt inte för att kassera så jag har handlat nya vårskor!
Dessa darlings köpte jag på Åhléns. Jag har velat ha precis just den modellen sen de blev trendiga för typ tre år sedan men jag hade inte råd. Nu jobbar jag dock så nu gick det minsann! Och jag hoppas för bövelen att de håller bättre än de där blommiga. Ska aldrig mer köpa skor på Din Sko.
Klart slut daimstrut från Vanda
För två år sedan lade jag upp en bild som såg ut såhär på bilddagboken. Nya blommiga tygskor som gav mig skavsåren från helvetet, men sedan gick jag in dem och de blev typ de skönaste skorna jag någonsin haft.
Nu ser de ut såhär. De har vandrat i berg längst Spaniens kust och släppt i sömmarna och sulan har spruckit och den vänstra skon är alldeles rosafläckig för jag spillde lingon på den på jobbet idag.
Jag vet inte om ni vet det, men jag har som en regel för mig själv att jag bara köper nya kläder om något gammalt har slitits alldeles ut. Men de där skorna skäms jag faktiskt inte för att kassera så jag har handlat nya vårskor!
Dessa darlings köpte jag på Åhléns. Jag har velat ha precis just den modellen sen de blev trendiga för typ tre år sedan men jag hade inte råd. Nu jobbar jag dock så nu gick det minsann! Och jag hoppas för bövelen att de håller bättre än de där blommiga. Ska aldrig mer köpa skor på Din Sko.
Klart slut daimstrut från Vanda
tankesmedjan
Hej hej hej!
Idag är det söndag och jag har just kommit hem från en körhelg på en ö utanför stockholm. Eftersom det är söndag ska jag ge er ett tips och jag skulle kunna tipsa om havsbad i mars, tunna sidenlakan som tar ingen plats i väskan, johannespassionen, vad man inte ska servera som vegetariskt alternativ eller skärgården i solnedgången. Men det ska jag inte!
Idag är det söndag och jag har just kommit hem från en körhelg på en ö utanför stockholm. Eftersom det är söndag ska jag ge er ett tips och jag skulle kunna tipsa om havsbad i mars, tunna sidenlakan som tar ingen plats i väskan, johannespassionen, vad man inte ska servera som vegetariskt alternativ eller skärgården i solnedgången. Men det ska jag inte!
Jag ska tipsa er om tankesmedjan i p3! Jag tror nog de flesta av er är bekanta med detta eminenta satirprogram, med bland andra Liv Strömquist, Nanna Johansson och Sara Hansson. Men om detta är helt nytt för er är det definitivt värt en lyssning! Helt fantastiskt smart och roande!
Ska delge er några fina klipp med två av mina favoritkrönikörer!! Tankesmedjan är en ganska ny upptäckt för mig, så jag har snöat in mig på ett par av dem, men glädjer mig åt hur mycket mer det finns att upptäcka i arkivet!
Nå, lyssna!
Nanna om halalslakt och kvinnoförtryck
Sara om Stieg Larssons bok som blev film
Nanna om John Gray (mannen som skrev "Män är från mars, kvinnor från venus") på besök i Skavlan
Sara om en manlighet i kris
Ack så roligt!
Nu ska jag sova och vakna upp till en vecka som inte är den här.
Puss och godnatt, er Nina
Mansroll och identitet
Hej!
Någonting jag tycker är intressant att diskutera är mäns förhållande till mansrollen. På vilket sätt deras könsidentitet står i relation till den gängse normen av vad som gör en man, och så vidare. Kanske är man hundra procent bekväm i sin mansroll, kanske är det något som skaver, kanske hatar man hela ettiketten eller så är man bara likgiltig. Är det svårt att identifiera sig som man idag? Det finns många sätt att vara man på. Men fortfarande går det inte att komma ifrån samhällets normer.
Egentligen vill jag göra ett större projekt om det här. Fråga mina manliga bekanta om hur de upplever sig själva och sin manlighet. Någonstans ska det ju börja. Jag frågade min vän André, 19 år: "Vilken egenskap, som anses traditionellt manlig, har du svårast att identifiera dig med?".
Han svarade: "Just det faktum att man ska låsa in sig själv, och inte visa känslor... Tror jag."
"Är det det?" svarade jag.
"Det faktumet att mannen bara ska vara hård, grym, vara någon försvarare som bara ska vara en mur. Jag är ingen mur. Så enkelt."
Jag ska göra mitt bästa att hinna fråga de andra männen i mitt liv. Jag ska hålla er uppdaterade! Puss, Vanda
böcker på temat
Hej läsare!
Idag tänkte jag tipsa om två böcker om mansrollen. De har båda ett par år på nacken men jag tror de fortfarande är ganska aktuella!
Först är det Susan Faludis Ställd. Jag måste erkänna att jag inte läst den själv, men planerar att göra det sssnnnaarrrttt. Hon är en amerikansk författare, så den handlar om den amerikanske mannen. Men den är nog inte mindre intressant för det! Faludi skrev senare Backlash, och den blev en av de mest omtalade böckerna inom den nutida feminismen. Ställd sägs ha hamnat i skuggan av den boken. Men nu vet ni att den finns, så läs den! Det tänker jag göra.
Mitt andra tips är Med uppenbar känsla för stil. Det är en svensk bok, skriven av Stefan Mendel-Enk. Den är betydligt mer lättläst. Något man kan ha i väskan och läsa på tunnelbanan. Det kan man visserligen med vilken bok som helst, men denna kräver inte så fruktansvärt mycket av sin läsare, om vi säger så.
Det var allt för idag!
Nina
Idag tänkte jag tipsa om två böcker om mansrollen. De har båda ett par år på nacken men jag tror de fortfarande är ganska aktuella!
Först är det Susan Faludis Ställd. Jag måste erkänna att jag inte läst den själv, men planerar att göra det sssnnnaarrrttt. Hon är en amerikansk författare, så den handlar om den amerikanske mannen. Men den är nog inte mindre intressant för det! Faludi skrev senare Backlash, och den blev en av de mest omtalade böckerna inom den nutida feminismen. Ställd sägs ha hamnat i skuggan av den boken. Men nu vet ni att den finns, så läs den! Det tänker jag göra.
Mitt andra tips är Med uppenbar känsla för stil. Det är en svensk bok, skriven av Stefan Mendel-Enk. Den är betydligt mer lättläst. Något man kan ha i väskan och läsa på tunnelbanan. Det kan man visserligen med vilken bok som helst, men denna kräver inte så fruktansvärt mycket av sin läsare, om vi säger så.
Det var allt för idag!
Nina
Manliga seriehjältar
Hej! Mitt inlägg idag kommer vara ett bloggtips om ett inlägg jag tyckte var väldigt intressant, av Hanna Fridén. Det handlar om hur mäns och kvinnors kroppar porträtteras i klassiska västerländska serier, och vems ideal det är de representerar egentligen. Ett vanligt klagomål på just de här serierna är de omöjliga skönhetsideal som de kvinnliga karaktärerna i serierna får presentera. Det känns rätt sexistiskt och objektifierande.
Nämen vadå? Det är väl inte bara Mary Jane som sitter såhär när hon chillar i soffan med en kopp kaffe?
Nämen vadå? Det är väl inte bara Mary Jane som sitter såhär när hon chillar i soffan med en kopp kaffe?
Ett motargument mot detta brukar alltså vara att mansidealet som förmedlas är minst lika verklighetsfrånvänt och på så sätt lika objektifierande.
Mmm. En sån kropp får man bara efter lite poledancing i sin Bat cave.
Mmm. En sån kropp får man bara efter lite poledancing i sin Bat cave.
Men! Hanna Fridéns poäng är alltså att skillnaden är huruvida det är ett manligt, dvs mäns, ideal, eller kvinnligt, dvs kvinnors skönhetsideal. De är nämligen inte riktigt likadana. Läs inlägget! Jag tyckte det var en intressant utläggning över någonting jag inte riktigt reflekterat över. En ahmenjuste-upplevelse.
Läs! Från Vanda
Läs! Från Vanda
mansrollen
Veckans tema är manlighet. Jag tycker att det är ett svårt tema att skriva om, eftersom jag aldrig riktigt kan veta hur det är att vara man, jag kan bara iaktta och gissa. Jag vet att en kan vara man på många sätt, precis som det inte bara finns ett sätt att vara kvinna. Att påstå något annat vore idioti.
Jag vill gärna bortse från kön, gärna säga att jag uppfattar alla personer som individer och inte som representant för ett kön. Men det är svårt, för det känns som att det är så himla himla viktigt för vissa, att ständigt markera vilket kön de tillhör. Inte genom att visa att "jag är trygg i min könsidentitet och jag vet att jag kan göra si och så utan att det ifrågasätts", utan tvärtom. Idag kommer jag att ta upp en sida av mansrollen, det är inte så här min generella bild av män är, utan det är den här bilden som gör mig arg och tänker att vi
f o r t f a r a n d e inte kommer någonvart. Åh. Men jag vet ju att det går framåt! Men ibland blir jag lite frustererad.
För vissa dagar känns det som att den man jag ser mest av är den som sitter så bredbent i kollektivtrafiken att han inte bara tar den plats som givits honom utan även den som är ämnad åt kvinnan intill, den man som skämtar om att kvinnans plats är i köket, den som tar sig friheter och smeker ens höft och rumpa på tunnelbanan. Den som skriker att "feminister är äckliga de har bara fått för lite kuk!!!!!!" Livrädda för att maktbalansen rubbas.
Det här - tillsammans med en massa annat - som får mig att tro att jämlikhet mellan könen aldrig kommer att uppnås. Jag hatar strukturen som finns, jag hatar könsrollen. Könsrollerna. Åh. Det är svårt.
För vissa dagar känns det som att den man jag ser mest av är den som sitter så bredbent i kollektivtrafiken att han inte bara tar den plats som givits honom utan även den som är ämnad åt kvinnan intill, den man som skämtar om att kvinnans plats är i köket, den som tar sig friheter och smeker ens höft och rumpa på tunnelbanan. Den som skriker att "feminister är äckliga de har bara fått för lite kuk!!!!!!" Livrädda för att maktbalansen rubbas.
Och det tycks mig som att det som mer än något annat definierar denna man som just man är det att han inte är kvinna. Han tar avstånd från kvinnliga attribut, vill inte avslöjas som mindre man. Fruktar att folk ska tro att han är homosexuell, för att vara bög är ju nästan lika illa som att vara kvinna.
Det här - tillsammans med en massa annat - som får mig att tro att jämlikhet mellan könen aldrig kommer att uppnås. Jag hatar strukturen som finns, jag hatar könsrollen. Könsrollerna. Åh. Det är svårt.
Jag önskar att ordet feminist inte skulle behövas i den världen. Det skulle inte finnas några rättigheter att kämpa för, inga begränsningar för att en såg ut på ett visst sätt mellan bena. Jag önskar att vi levde i ett samhälle där inte ett visst utseende eller ett beteende var könskodat.
Där en bild som denna inte skapade folkstorm i kommentarsfältet.
Clara Lidström och hennes Bertil.
Jag jobbar på en skola ibland, på lågstadiet närmare bestämt. Och härom veckan hörde jag detta samtal vid toaletterna:
"men dit kan du ju inte gå!! det är tjejtoan"
"nej han kan visst gå dit, det är inte tjejtoan"
"men den på bilden har ju klänning och hoppar hopprep!"
"men killar kan också ha klänning! min lillebror brukar ha det"
"min granne också!"
Samma dag sa ett barn att "men alltså det bästa är ju om mamman stannar hemma med barnet och pappan jobbar". Reaktionerna! Det blev debatt! "vad säger du?! en kvinna jobbar väl lika bra som en man?", "pappan ska väl också vara hemma?"
Clara Lidström och hennes Bertil.
Jag jobbar på en skola ibland, på lågstadiet närmare bestämt. Och härom veckan hörde jag detta samtal vid toaletterna:
"men dit kan du ju inte gå!! det är tjejtoan"
"nej han kan visst gå dit, det är inte tjejtoan"
"men den på bilden har ju klänning och hoppar hopprep!"
"men killar kan också ha klänning! min lillebror brukar ha det"
"min granne också!"
Samma dag sa ett barn att "men alltså det bästa är ju om mamman stannar hemma med barnet och pappan jobbar". Reaktionerna! Det blev debatt! "vad säger du?! en kvinna jobbar väl lika bra som en man?", "pappan ska väl också vara hemma?"
Och jag blev alldeles varm i hjärtat och tänkte att med nästa generation kanske vi faktiskt kommit någonstans. Och sen lite till, och lite till. Ibland tyckee jag det går så hemskt långsamt bara.
Onsdagstankar från Nina
Turbomellis
Hej vänner!
För er som inte är veganer eller så tänkte jag tipsa om det perfekta mellanmålet när man inte orkar laga någonting som tar lång tid, men ändå vill har något rejälare än en frukt och kanske något varmt i magen. Det går fortare än gröt men är lika gott! (Jag vet att vissa hatar konsistensen, men jag tycker den är härlig). Jag pratar om äggröra, eller scrambled eggs, som det heter på engelska.
För er som inte är veganer eller så tänkte jag tipsa om det perfekta mellanmålet när man inte orkar laga någonting som tar lång tid, men ändå vill har något rejälare än en frukt och kanske något varmt i magen. Det går fortare än gröt men är lika gott! (Jag vet att vissa hatar konsistensen, men jag tycker den är härlig). Jag pratar om äggröra, eller scrambled eggs, som det heter på engelska.
Man vispar bara ihop två ägg, två matskedar grädde, och lite salt och peppar. Sen häller man ner det med en klick smör i stekpannan, och rör rör rör tills den stelnat och geggat ihop sig. Vissa gillar när den är fast och torr och andra gillar när den är lite rinnig, det är ju upp till var och en! Jag gillar lite halvgeggig röra jag. Sen kan man såklart servera grönsaker eller riven ost eller någonting till om man är lagd åt det hållet. Men jag tycker det passar fint som det är till en bit bröd.
Klart slut! Från Vanda
Klart slut! Från Vanda
Ritorno
Hej läsare!! Idag tänkte jag tipsa om mitt favoritfik i huvudstaden.
På odengatan 80, just mittemot vasaparkens skridskobana ligger ett cafe sedan många många år tillbaka. Det är Ritorno jag pratar om. Möblerna och inredningen är kvar sedan fyrtio- och femtiotalet, men månadens qx ligger på bordet intill kaffet. Till kaffet ingår många påtår och semlorna är tydligen stockholms bästa.
Här fikar både gamlingar och hipsters, och det är så himla många stammisar. Bland annat en man i runda glasögon som alltid sitter och pratar med olika gäster. En ung kille i mittbena och flanellskjorta och en ung kvinna med lugg som alltid sitter i ett hörn och läser, ibland med en vän i lång rock och vågigt blont hår. Kan inte lova er kändisspotting men stammisspotting! Mig kan ni till exempel få syn på! Jag är nog där varje vecka.
Ofta tillsammans med den här mannen. Lägg märke till kristallkronorna och den spegelklädda väggen i bakgrunden.
Ni har tur som inte ser tavlorna på väggarna. De är väl det enda som inte är bra med det här fiket, alltså herregud vad de är fula. Inredningen är som sagt ganska enhetlig, men av någon anledning som säkert är mycket genomtänkt, har man valt att hänga upp fruktansvärda tavlor från både förr och nu. Men dem kan man ignorera!
Sammetsdraperier och suddiga tjejer finns ju.
Åh och när man ändå är i närheten kan man svänga in på Old touch på upplandsgatan, ett stenkast bort! Där hittar man inte bara vintagekläder utan fantastiskt porslin, spetslakan och cigarettmunstycken. Och fina väskor!!
Det var mina stockholmstips!
Glad solsöndag!
Nina
Sånger om Stockholm
Det finns många trubadurer och musiker som sjungit om Stockholm. Det finns ju några väldigt typiska dängor som "Stockholm i mitt hjärta" och "Sakta vi gå genom stan". Lite sönderspelade kanske. Klassiska grejer som Bellman har vi ju också såklart. Men min apseluta favorit av alla de där som låter var och varannan låt utspela sig i hufvudstaden är den rara trubaduren Olle Adolphson. Jag vet inte riktigt varför, men jag bara tycker så himla mycket om hans små visor. Om staden där jag bor. Och han är ju allra bäst live, tycker jag, så om man ska lyssna på någon skiva med honom ska man ta "En stol på Tegnér"- det är så intimt och avskalat och precis lagom. "Gustaf Lindströms visa" är en bra låt som jag brukar tänka på lite surt för mig själv, gärna när jag går förbi Waterfront.
Puss från Vanda
Puss från Vanda
Respons på förra inlägget:
Gutår!
Från Vanda
älskade stockholm
Stockholms vintrar är hemskt långa. Allt är mörkt och kallt, blött och hemskt. Ibland känns det lite som att en dementor sitter intill en på bussresan hem. Men vet ni! Då tänker jag på att snart snart kommer gatorna vara torra, fåglarna kommer kvittra när man går hem om nätterna och kyrkogården kommer vara full av snödroppar. Sommarstockholm är det finaste jag vet. Jag ska berätta varför.
Jag älskar sommarstockholm för de mjuka balkongnätterna som aldrig tar slut. Kvällssolen lägger sig över hustaken och när det blir mörkt sätter man upp en ljusslinga och hämtar en filt och innan man vet det är det ljust igen. Fiskmåsar flyger ovanför huset och jag somnar och vaknar till deras läten. Man kan äta middag på Hermans och se ut över djurgården, cykla ner för backen, förbi slussen, mot stadshuset och ett lummigt norr mälarstrand. Västerbron är dubbel för den speglas i vattnet och långholmen ser ut som en broccoli.
Man kan promenera på södermalms smågator, alla hus är krämfärgade och vitabergsparken så grön. Man kan ha en klänning som slutar vid knäna, inga strumbyxor men vita sockor i fina skor. Vattnet är inte varmt men en liten båt- eller bussresa bort är det skärgårdsmiljö och man kan ligga på klippor och titta på fågelägg.
och cykelvägarna är så jävla bra.
Snart vår hörrni!
Puss, Nina
Snart vår hörrni!
Puss, Nina
Att vara en nollåtta
Jag är född och uppvuxen i Stockholm. Jag pratar enligt utböling lite "lattestockholmska" och jag tycker helt utan att skämmas att alla andra städer i Sverige INTE RIKTIGT är lika bra som hufvudstaden där jag bor. Kanske är det helt naturligt att tänka så om sin barndomsstad, kanske är det hemskt drygt och inskränkt. Kanske är det fånigt att jag tycker alla andra svenska städer är så outhärdligt små. Kanske är det fånigt att jag tycker Stockholm är så himla himla fint.
Men ändå! Jag vet att Stockholm inte är en storstad. Jag vet, att om man står utanför Sacre Coeur i Paris, ser man inte slutet på gyttret av hus som är innerstaden. Står man högst upp i Stadshuset ser man ut till Nacka, det är en annan kommun. Jag vet att Londons tunnelbana har 270 stationer. Stockholm har precis 100. Å andra sidan har Stockholm 1.3 miljoner invånare medan Göteborg, Sveriges näst största stad, har 550 000. Då är det inte så konstigt att resten av Sverige känns litet. Det känns som jag har lagom perspektiv för att få vara lite hederligt konservativ och lokalpatriotisk. Men hur kan man inte älska Stockholm? Stad i världen!
Där man kan äta picknick bland äppelträden nästan mitt i stan.
Där husen är gamla och superfina och man kan ha vandrarhem på en båt.
Där munspelande original kan ha en egen hemsida.
Där det tittar fram rådjur bakom var och varannan gatuskylt.
...Och där vi har en parad för kärlek och öppenhet vartendaste år.
Pussåkram! Hälsar en brallis från eken eller vad det nu heter. Vanda.
Men ändå! Jag vet att Stockholm inte är en storstad. Jag vet, att om man står utanför Sacre Coeur i Paris, ser man inte slutet på gyttret av hus som är innerstaden. Står man högst upp i Stadshuset ser man ut till Nacka, det är en annan kommun. Jag vet att Londons tunnelbana har 270 stationer. Stockholm har precis 100. Å andra sidan har Stockholm 1.3 miljoner invånare medan Göteborg, Sveriges näst största stad, har 550 000. Då är det inte så konstigt att resten av Sverige känns litet. Det känns som jag har lagom perspektiv för att få vara lite hederligt konservativ och lokalpatriotisk. Men hur kan man inte älska Stockholm? Stad i världen!
Där man kan äta picknick bland äppelträden nästan mitt i stan.
Där husen är gamla och superfina och man kan ha vandrarhem på en båt.
Där munspelande original kan ha en egen hemsida.
Där det tittar fram rådjur bakom var och varannan gatuskylt.
...Och där vi har en parad för kärlek och öppenhet vartendaste år.
Pussåkram! Hälsar en brallis från eken eller vad det nu heter. Vanda.
