Att vara en nollåtta
Jag är född och uppvuxen i Stockholm. Jag pratar enligt utböling lite "lattestockholmska" och jag tycker helt utan att skämmas att alla andra städer i Sverige INTE RIKTIGT är lika bra som hufvudstaden där jag bor. Kanske är det helt naturligt att tänka så om sin barndomsstad, kanske är det hemskt drygt och inskränkt. Kanske är det fånigt att jag tycker alla andra svenska städer är så outhärdligt små. Kanske är det fånigt att jag tycker Stockholm är så himla himla fint.
Men ändå! Jag vet att Stockholm inte är en storstad. Jag vet, att om man står utanför Sacre Coeur i Paris, ser man inte slutet på gyttret av hus som är innerstaden. Står man högst upp i Stadshuset ser man ut till Nacka, det är en annan kommun. Jag vet att Londons tunnelbana har 270 stationer. Stockholm har precis 100. Å andra sidan har Stockholm 1.3 miljoner invånare medan Göteborg, Sveriges näst största stad, har 550 000. Då är det inte så konstigt att resten av Sverige känns litet. Det känns som jag har lagom perspektiv för att få vara lite hederligt konservativ och lokalpatriotisk. Men hur kan man inte älska Stockholm? Stad i världen!
Där man kan äta picknick bland äppelträden nästan mitt i stan.
Där husen är gamla och superfina och man kan ha vandrarhem på en båt.
Där munspelande original kan ha en egen hemsida.
Där det tittar fram rådjur bakom var och varannan gatuskylt.
...Och där vi har en parad för kärlek och öppenhet vartendaste år.
Pussåkram! Hälsar en brallis från eken eller vad det nu heter. Vanda.
Men ändå! Jag vet att Stockholm inte är en storstad. Jag vet, att om man står utanför Sacre Coeur i Paris, ser man inte slutet på gyttret av hus som är innerstaden. Står man högst upp i Stadshuset ser man ut till Nacka, det är en annan kommun. Jag vet att Londons tunnelbana har 270 stationer. Stockholm har precis 100. Å andra sidan har Stockholm 1.3 miljoner invånare medan Göteborg, Sveriges näst största stad, har 550 000. Då är det inte så konstigt att resten av Sverige känns litet. Det känns som jag har lagom perspektiv för att få vara lite hederligt konservativ och lokalpatriotisk. Men hur kan man inte älska Stockholm? Stad i världen!
Där man kan äta picknick bland äppelträden nästan mitt i stan.
Där husen är gamla och superfina och man kan ha vandrarhem på en båt.
Där munspelande original kan ha en egen hemsida.
Där det tittar fram rådjur bakom var och varannan gatuskylt.
...Och där vi har en parad för kärlek och öppenhet vartendaste år.
Pussåkram! Hälsar en brallis från eken eller vad det nu heter. Vanda.
Kommentarer
Trackback
