Fredspipa
Imorse vaknade jag. Ludwig satt och pluggade vid sitt skrivbord och jag satte mig upp och berättade vad jag precis hade drömt. Sedan vaknade jag igen. Ludwig satt i fåtöljen och pluggade. "Faan vad meta!" utbrast jag. Sedan berättade jag vad jag drömt.
Det var någonting med det uttalandet som provocerade mig, fast jag inte kunde hitta någonting med det som var fel egentligen. Det störde mig att hon så enkelt antydde att det var lika rätt att inte förstå sig på verkligheten som att inte förstå sig på droger. Att jag var en sån som "inte förstod mig på" droger och att det fanns andra som helt enkelt inte förstod sig på verkligheten. Som byggde sig en egen. Jag blev ledsen för att jag tyckte man borde kunna bygga en verklighet man trivs i utan främmande substanser som katalysator. Det kan jag. Det kunde hon också, trodde jag. Det gjorde mig besviken att hon tyckte man kunde behöva någonting annat. Jag blev irriterad, som den lilla besserwisser jag är, att det fanns någonting som jag inte förstod mig på. Som jag inte ville förstå mig på. Ack ja. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska tänka om det där. Men det har fastnat i mitt huvud.
Funderingar från Vanda
Veckans tema är verkligheten. Jag har en vän som sade såhär en gång: "Droger är till för folk som inte förstår sig på verkligheten. Verkligheten är till för folk som inte förstår sig på droger."
Det var någonting med det uttalandet som provocerade mig, fast jag inte kunde hitta någonting med det som var fel egentligen. Det störde mig att hon så enkelt antydde att det var lika rätt att inte förstå sig på verkligheten som att inte förstå sig på droger. Att jag var en sån som "inte förstod mig på" droger och att det fanns andra som helt enkelt inte förstod sig på verkligheten. Som byggde sig en egen. Jag blev ledsen för att jag tyckte man borde kunna bygga en verklighet man trivs i utan främmande substanser som katalysator. Det kan jag. Det kunde hon också, trodde jag. Det gjorde mig besviken att hon tyckte man kunde behöva någonting annat. Jag blev irriterad, som den lilla besserwisser jag är, att det fanns någonting som jag inte förstod mig på. Som jag inte ville förstå mig på. Ack ja. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska tänka om det där. Men det har fastnat i mitt huvud.
Funderingar från Vanda
Kommentarer
Trackback
