Upp och ner

Jag har jobbat som vikarie sedan september förra året. Under den tiden har jag hunnit jobba på sjutton skolor, på fritids, och i alla årskurser från förskoleklass till nior. Jag har räknat på det hela och kommit fram till att jag nog haft ungefär 1000 elever. Kanske fler. I innerstadsskolor och långt ute i förorter och kranskommuner. Det är mest kul och ibland lite jobbigt.

Som när man har en elev som bara gråter och gråter om dagarna och inte vill jobba och man inte vet varför. Eller möter en blick av öppet trots, hån eller något som bara kan vara förakt. När det blir suddkrig och man riktigt känner blodtrycket öka. När en sexåring förklarar för en att hon inte kan bli eldslukare för att hon inte är en kille.

Men oftast är det bättre! Som när man häpnar över elevernas kreativitet på textilslöjden, över det harmoniska lilla mumlet när värstingarna sitter och broderar. Eller när några som bråkat plötsligt börjar bli sams och hittar på något eget tillsammans. När barnen kommer och drar i en och ber "kan inte du sitta vid vårt bord i matsalen?". Då man lyckas ha en givande diskussion om könsroller eller vegetarianism och ser att man satt igång små kugghjul. Eller när man har glädjen att hamna med en hel klass som är sådär riktigt uppsluppet slängd i käften MEN lyckas vara tillräckligt rapp för att vinna deras respekt. Och när man jobbar på lågstadiet och någon ritar en teckning åt en. Ja, då är det en sån dag att jag ligger och kvillrar i kroppen när jag pratar om jobbet, så att mitt sällskap utbrister "Gud, vilken skälvning" och jag måste svara "Jaa, jag njuter!".

Då är jag glad att jag är vikarievanda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0