tänk om du bara hittar på allt?

"Är du verkligen säker på att du är du, här och nu? Säker på att du lever? Hur vet du att du inte ligger i ett laboratorium någonstans, att du inte hittar på det här, hur kan du vara säker på att jag verkligen står framför dig? Att jag ens finns utanför din fantasi - att något finns utanför din fantasi?"

 

Så brukar min pappa säga. Och nej, det är väl klart jag inte kan vara säker. Precis som Vanda just skrev (med ett inlägg som jag nog tror kommer vara årets bästa, fan vad välskrivet och genomtänkt - om det nu existerar mer än i min fantasi) så kan ingen veta vad verkligheten är. Om det ens finns en, vad är verkligt, liksom?

 

Allt jag vet är att det som är här och nu är det jag vet och att det är en tillvaro jag måste omfamna, hur mycket jag än kan klura på om den verkligen är. Vad händer om jag kliver ut på balkongen och skuttar ut? Händer ens något? Jag minns en brittisk tv-serie jag såg för ett par år sedan - Life on mars - där en man plötsligt slungades tillbaka i tiden. Minns att han upptäckte att han i denna nya värld inte kände något och att han hoppade ner från ett tak. Minns inte vad som hände sen, men serien var bra. Tips!

Allt jag vet är att i den verkligheten jag har nu spelar det ju roll vad jag gör. Även om allt är på låtsas så måste man spela med.

 

Fast jag tror inte att allt är på låtsas, jag tror inte att tillvaron är något lurt system man kan överlista. Om det är så man tänker så kan man nog inte leva i någon verklighet, tror jag.

 

Det är spännande hur man kan var nära människor och på ett vis leva i samma verklighet, och samtidigt uppfatta den så himla olika. Att livet tycks sig så svart för vissa, och så enkelt för andra. Att feminism för vissa är en nödvändighet för att män och kvinnor ska kunna fungera tillsammans, medan det för andra är ett ord som man inte vill höra talas om för att man hört det alldeles för mycket och det ändå bara är larv. Att en larv kan vara så himla läskig för en person medan en annan kan ta den i handen och lägga den på ett löv.

 

Och jag tror att man skapar sin egen verklighet lika mycket som man fostras in i den. Att man måste vara uppmärksam på hur man uppfattar verkligheten och på hur man skulle vilja uppfatta den. Märka skillnader och försöka göra något åt saken om man inte gillar det. Ändra både inre och yttre omständigheter, i den mån det är möjligt. Då mår man bäst tror jag.

 

Nattfunderingar från Nina


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0