The darling buds of May

Jag är uppväxt bland ateister. För mig är det självklara när det kommer till religion att ifrågasätta. Och jag blir lite ängslig om någon säger sig vara religiös, och undrar för mig själv om den är lite tokig. Ja, man kan tycka lite vad man vill om religion, att det är en opiat för folket, ett sätt att manipulera folk, ett stöd i vardagen... eller bara helt onödigt. Jag tillhör nog kategorin som inte känner något behov av en religion i mitt liv, jag ser inte riktigt poängen för jag tycker världen är väldigt fin och märkvärdig ändå! Men. Det är en tendens hos de flesta ateister som jag tycker är ganska osympatisk. Och det är att utgå från att alla som är religiösa är dumma i huvudet på något sätt.

Om man inte förstår hur någon kan känna ett behov av en religion har man dålig empati. Och om man inte förstår hur någon kan tro på någonting som strider mot allt förnuft så har man dålig fantasi. För det är det som verkar vara utgångspunkten, att man ser det fundamentalt ologiska i hela konceptet "Gud", och tänker att personen som ändå säger sig tro på någonting ditåt måste missat att det är fundamentalt ologiskt, trots att det är helt uppenbart, och alltså måste vara dum i huvudet. Tanken verkar alltså vara att den enda förklaringen till att någon tror på något så otroligt måste vara för att den inte fattat att det är omöjligt. Det tror inte jag! Jag tror inte att alla som är religiösa eller troende på något sätt är så korkade. Däremot är jag övertygad att man kan välja vad man vill tro på om man tycker det är trevligt. Människohjärnan är en lättmanipulerad maskin! Det testade jag i ett experiment när jag var yngre, det ska jag skriva om lite senare. Hur som helst tror jag att det i huvudsak handlar om att man vill tro på någonting bortom det materiella för att det känns bättre då. Varför är säkert olika. Man kanske har dödsångest och hoppas att det aldrig ska ta slut för en, eller så har man någon sorts kontrollbehov och vill att hela tillvaron ska ha en mening. Och om man vill tro någonting tillräckligt mycket så kan man det. Alltså, ibland tror jag ju till och med på saker som jag inte ens vill tro fast det strider mot allt förnuft! Typ "Det knakade. Det måste vara en MÖRDARE!!!". Desto lättare är det väl att tro på någonting man vill tro på fast det strider mot allt förnuft. Typ att man kommer till Pepperland när man dör och kan lukta på blommor i all evinnerlighet.

Sen fattar jag ju givetvis att det finns en massa annat som kan vara dumt med religion. Som att det kan vara ett verktyg för att manipulera stora massor och så vidare. Men det kan man prata om någon annan gång!

Regn pregn från Vanda