Livet som ofräsch

Kära läsare! Jag är ute och snurrar i världen och blogginläggen kommer visst lite i oordning. Kan börja med att säga att jag håller med om precis allt som Nina skrev i det förra inlägget. Jag tänkte att jag kunde berätta lite om hur det är att spara på sin kroppsbehåring.
Min armhåla!

Som vi redan konstaterat är kvinnor håriga av naturen, och jag rakar mig ingenstans på kroppen. Låter håret växa fritt som gud avsåg det att göra! Så jag får läsa (är man på internet är det svårt att undvika) hur mycket som helst om att jag är ofräsch, okvinnlig, ohygienisk och osexig. Aldrig mot mig personligen, men mot själva fenomenet kvinnlig kroppsbehåring som jag då är personligen bekant med. Det kan kännas nedslående förstås. Men jag är inte på humör för nedslående nyheter. Så vet ni vad? Det är över två år sedan jag helt slutade raka mig under armarna. Benen har inte rakats regelbundet på minst lika länge. Och jag har i princip aldrig under denna period fått sneda blickar, kommentarer eller gliringar på grund av detta. Jag har känt mig utmanande och lite nervös när jag gått ut barbent och liknande, men det verkar ha varit obefogat. Kanske tänker folk sneda tankar men det är ju inte mycket att göra något åt och inte skadar det mig! Det finns många många flickor och pojkar där ute som inte tycker det är något fel alls med håriga kvinnor. Även om det på internet aldrig är de som skriker högst. Men så, om ni svajar och inte riktigt törs kasta rakhyveln, kan jag säga att jag aldrig fått lida för min hårighet! Så samla mod, kära medsystrar, det är inte så farligt som man kan tro!
Puss från Vanda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0