Mystik i den samtida litteraturen
När jag var yngre läste jag väldigt mycket, varje dag på fritids satt jag i läsrummet och läste, när jag var elva och inte gick på fritids längre läste jag varje rast, i mitt rum, på semestrar. Bokslukaråldern (som jag upplystes om bara förra året, tills dess hade jag trott att det bara var jag som hade ett sånt dille på böcker. Nå, kanske var jag ett extremfall.), den periodendrog verkligen ner mig i djupet av ord och berättelser och andra världar.
De böcker jag minns allra tydligast är Maria Gripes. Tordyveln flyger i skymningen, Agnes Cecilia, Skuggan över stenbänken-serien. Jag slukades upp och försvann in i dem, oförmögen att göra annat än att vända blad. Jag tror att anledningen till att de tilltalade mig så mycket är det mystiska och övernaturliga som är återkommande i hennes bäcker. Det är röster som spelas in på band fast bandspelaren stått i ett tyst rum, det är fotsteg i tomma lägenheter, böcker som ramlar ut ur bokhyllan, mystiska telefonsamtal, försvunna kvinnor och slott med hemligheter.
Jag är medveten om att den här bloggens läsare nog är snäppet äldre än elva år, men sätt Maria Gripes böcker i händerna på närmaste elvaåring. Om de inte gillat att läsa ännu kommer de väcka intresset. För de var så hemskt spännande, och fick mig att bara vilja läsa och lösa mysterierna.
Kanske är det därför jag tycker så mycket om Paul Austers böcker. Jag vet att jag skrivit om honom tidigare, och visst finns saker jag är inte är helt förtjust i med hans böcker, men jag kommer inte ifrån det att jag i hans böcker finner just det som tilltalade mig så mycket med Maria Gripes böcker. Precis som i dem är de mystiska elementen återkommande i hans. Parallella världar, superinvecklade detektivmysterier, försvunna bästisar och inget är som man tror.
Så spring till biblioteket nu!
Puss,
Nina
De böcker jag minns allra tydligast är Maria Gripes. Tordyveln flyger i skymningen, Agnes Cecilia, Skuggan över stenbänken-serien. Jag slukades upp och försvann in i dem, oförmögen att göra annat än att vända blad. Jag tror att anledningen till att de tilltalade mig så mycket är det mystiska och övernaturliga som är återkommande i hennes bäcker. Det är röster som spelas in på band fast bandspelaren stått i ett tyst rum, det är fotsteg i tomma lägenheter, böcker som ramlar ut ur bokhyllan, mystiska telefonsamtal, försvunna kvinnor och slott med hemligheter.
Jag är medveten om att den här bloggens läsare nog är snäppet äldre än elva år, men sätt Maria Gripes böcker i händerna på närmaste elvaåring. Om de inte gillat att läsa ännu kommer de väcka intresset. För de var så hemskt spännande, och fick mig att bara vilja läsa och lösa mysterierna.
Kanske är det därför jag tycker så mycket om Paul Austers böcker. Jag vet att jag skrivit om honom tidigare, och visst finns saker jag är inte är helt förtjust i med hans böcker, men jag kommer inte ifrån det att jag i hans böcker finner just det som tilltalade mig så mycket med Maria Gripes böcker. Precis som i dem är de mystiska elementen återkommande i hans. Parallella världar, superinvecklade detektivmysterier, försvunna bästisar och inget är som man tror.
Så spring till biblioteket nu!
Puss,
Nina
Kommentarer
Trackback
