Om studenten


Igår tog jag ju studenten, och en dag har nog aldrig varit så tröttande. Mattare än någonsin kom jag hem och satte mig i soffan, och det släkten frågade ut mig om var inte "vad ska du göra sen då?" utan "hur åkte lastbilen egentligen, jag har alltid undrat".
Hela trean har varit en mycket seg inbromsning, och jag har längtat så efter att sluta. Men ett par veckor innan avslutningen smög sig självfallet separationsångesten på. Jag har aldrig tyckt så mycket om klassen som den senaste månaden. Jag tror alla har konstaterat det minst en gång, men det är något visst med den samling människor som är 08esmu. Det är en gemenskap som är varm och omslutande och öppen och tolerant och rolig och ja, helt fantastisk. Jag tror det är sällan man har turen att vara del i en grupp som den, och jag är så himla tacksam för den tiden.
Sen är ju studenten ett farväl till fantastiska lärare och musik utan att göra något för det. Att bara få det serverat så.. Det har varit underbart att hålla på med musik varje dag, och om jag inte tar tag i det själv nu kommer jag ju tappa det. Men tappa det vill jag inte, för det är det roligaste jag vet.
Och slutligen, något som slog mig igår - eller idag var det ju, kvart i tre. Jag och Ylva skulle säga hejdå för jag skulle gå från slutskivan. Och då plötsligt kom det över mig. Att klassen och skolan är över har jag smält de senaste veckorna, tagit farväl långsamt. Men så insåg jag och den här tjejen Ylva, som setts varje dag sedan vi var elva år, inte kommer att göra det längre. Herregud.
Det finns mycket. Som är jobbigt med att ta studenten. Men det är ju också precis så det ska vara, det är ju bra att det finns en vacker gymnasietid att sakna, och att släppa. Under hela studentdagen var jag helt tom, allt kändes jättejobbigt. Men när jag åkte tunnelbana hem från flaket kändes det plötsligt bra, det är slut nu. och det känns helt rätt och bra. Det är dags att trippa vidare. Och den sista tiden med klassen har väl varit så fin just för att det varit ett avslut, och vi har tagit hand om det så bra.
Jag kommer sakna klassen, jag kommer sakna gymnasiet, ja. Men jag är sugen på något annat nu. Nu ska jag springa och träffa Ylva, hihi.
Puss på er.
Nina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0