The darling buds of May

Det blev lite snurrigt här med ordningen på inläggen, men idag kommer det lite beundran från Vanda.

Joan Baez vibrerande sopran blev snabbt populär på det glada sextiotalet. Hon sjöng gamla folklåtar och med tiden nya, och det var ingen tvekan om hennes politiska övertygelse. Hon var pacifist. På den tiden fanns det väl en hel drös personer som sjöng låtar om att krig är dumt, och sämre saker kan man ju sjunga om! Men en anledning till att jag beundrar Joan Baez är att hon inte bara sjöng om vad hon tyckte om kriget. Hon demonstrerade och protesterade och var homie med Martin Luther King, hon stod vid bussarna som skulle skeppa iväg nyrekryterade soldater och sade "ni behöver inte göra det här". Och fastän folk spottade på henne och kallade henne för allt böjligt stod hon på sig, och åtminstone några soldater ångrade sig och lät bli att resa till Vietnam. Flera gånger satt hon i fängelse, ibland tillsammans med sin mamma. Dessutom reste hon till alla möjliga krigsdrabbade ställen för att sjunga. Och jag vet inte varför jag skriver allt i imperfekt för så vitt jag förstår har hon inte slutat än! Hon reste till Jugoslavien på nittiotalet också om jag förstått saken rätt. Och jag tycker att en idealist som lever som hon lär är beundransvärd. Därför beundrar jag Joan Baez. Tjipp!