The darling buds of May

Veckans tips är ett filmtips, och eftersom jag befinner mig i Frankrike för närvarande är det väl oerhört passande att det är en fransk film jag tänker berätta om.

Filmen heter "Au revoir, les enfants" - jag tror den svenska titeln är "Vi ses igen, barn". Den är regisserad av Louis Malle, han var en av regissörerna som utvecklade franska nya vagen - en genre som uppstod under tidigt sextiotal. Hans film "Tag mitt liv" fran -61 är ganska genretypisk. Malle ville dock aldrig identifiera sig med genren, och med sinasenare filmer distansierade han sig ganska tydligt fran den.

Na, till filmen! Den spelades in nagon gang under attiotalet, -87 om jag inte misstar mig, och bygger pa Malles uppväxt. Den utspelar sig i en katolsk internatskola pa franska landsbygden, under andra världskriget. Huvudpersonen är en fransk pojke, han är väl femton kanske, och ligger och läser böcker om nätterna när alla i sovsalen sover. En ny pojke börjar. Han är jude och har gömts undan myndigheterna av prästerna som driver skolan. Han läser ocksa och det för de bada pojkarna samman. Om jag inte minns helt tokigt, men jag tror det är sa. Ingen vet om att den nya pojken är judisk, och maste hallas hemligt. Det här rör sig handlingen runt.

Jag har sett andra filmer av Malle, den jag nämnde i början, och "Le souffle au coeur" fran sjuttiotalet. Den senare utspelar sig även den under fyrtiotalet, och gillar man bebop är filmen nog kul. Den handlar saklart inte om bebop, den handlar om en tonarspojkes första steg in i vuxenlivet. Men det är mycket Charlie Parker som musik till filmen. Jag känner att jag glider ifran kärnan i inlägget en aning.

De andra Mallefilmerna jag sett var bra, men inte nagot som verkligen fastnade. "Au revoir, les enfants" överraskade mig. Kanske är det det att det är en film fran senare delen av Malles karriär, kanske att handlingen är sa himla gripande. Kanske är saken den att de unga pojkarna är sa oerhört välklädda att man önskar att man var man. Vad det än är, sa är filmen väldigt bra. Jag har bara sett den en gang, men jag vagar nog pasta att det är en av de bästa jag sett. Se den!!!

Bisous

Nina

(ps. när jag publicerar inlägget försvinner styckeindelningarna, bara sa ni vet. jag kan styckeindela. fixar det när jag kommer hem, da lägger jag till nagra bilder ocksa)