pappa var på sjukhus, han klara' sig bra, men han är mycket smalare nu

Veckas tema är "förändring", och inget tema har väl varit så rätt i tiden. Vår tid. Jag hade tänkt skriva om hur allt förändras när man slungas ut från skolvärlden och in i vuxenvärlden. Men jag gör inte det idag.

I slutet av november blev min pappa plötsligt sjuk, han åkte till sjukhuset och efter en dag skickade de hem honom. Men inget blev bättre och han åkte in igen. Och så stannade han där. Jag skrev i min blogg:
"Vem ska nu sortera alla svarta strumpor när jag viker tvätt? Ingen annan ser ju skillnad på de tusen olika nyanserna och kvaliteterna. Det kommer att bli kaos utan honom här, och fullt med omaka par strumpor i hans byrålåda."

Allt var vänt upp och ner, jag kunde inte hålla ihop någonting. Stämningen hemma var så himla konstig och jag satt varje kväll och läste om sjukdomen han kanske hade. Var övertygad om att jag skulle bli pappalös.

Men så efter två veckor kom han hem, smal nog att få plats i min lillasysters jeans. Och plötsligt var allt i balans igen. Men jag tänker på den där tiden ibland, på hur snabbt ens tillvaro kan ställas på ända. Och jag tänker på hur det varit om han aldrig kommit hem till sin strumplåda igen, på de fall där det plötsligt inte finns en pappa längre. Eller en mamma. Att en förändring kan komma så snabbt. Kanske vänjer man sig efter ett tag, justerar sig till sin nya tillvaro. Kanske gör man det aldrig. Men jag behövde inte vänja mig för plötsligt var allt som det varit. Och det är jag så himla glad för.

Nina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0