One book to rule them all
NU är bloggen vaken igen efter ett par veckor i träda. Veckans tema är "en bok".
Det första jag tänker på är en trilogi. (Det tog tusen år för mig att fatta att det inte heter triologi). En bokserie som lyckats skapa som en hel kult. Filmatiseringen kom ju när jag var ganska liten, så för min generation har säkert dyrkan av boken fått ett uppsving, men jag har fått intrycket av att den ända sedan den kom ut haft sina inbitna fans i alla år. Jag pratar förstås om Sagan om ringen av JRR Tolkien.
Jag har sett filmerna, men jag läste faktiskt alla tre böckerna först. Tänkte att det var mer rättvist. Och det roliga är. Att fastän jag läste tre tjocka böcker. Så minns jag ingenting. Jag minns i det närmaste ingenting av vad som händer. Om jag inte sett filmerna skulle jag knappt ha ett hum om handlingen överhuvudtaget! Jag förstår inte varför böckerna bara gled in genom ena ögat och ut genom det andra, när de lyckats lämna sådana djupa intryck på flera generationer. Folk har förtrollats av Tolkiens världar och fascinerats av hans karaktärer. Själv minns jag att jag tyckte det var konstigt att folk kunde brista ut i sång tillsammans helt spontant om någonting som precis hänt. Typ någon börjar sjunga, och han kanske är asbra på att improvisera, men sen så ba "Pippin stämde in" och så fortsätter de. Hur gick det till om man får fråga?!
Det minns jag. Resten är helt tomt. Märkligt!
Vanda
Det första jag tänker på är en trilogi. (Det tog tusen år för mig att fatta att det inte heter triologi). En bokserie som lyckats skapa som en hel kult. Filmatiseringen kom ju när jag var ganska liten, så för min generation har säkert dyrkan av boken fått ett uppsving, men jag har fått intrycket av att den ända sedan den kom ut haft sina inbitna fans i alla år. Jag pratar förstås om Sagan om ringen av JRR Tolkien.
Jag har sett filmerna, men jag läste faktiskt alla tre böckerna först. Tänkte att det var mer rättvist. Och det roliga är. Att fastän jag läste tre tjocka böcker. Så minns jag ingenting. Jag minns i det närmaste ingenting av vad som händer. Om jag inte sett filmerna skulle jag knappt ha ett hum om handlingen överhuvudtaget! Jag förstår inte varför böckerna bara gled in genom ena ögat och ut genom det andra, när de lyckats lämna sådana djupa intryck på flera generationer. Folk har förtrollats av Tolkiens världar och fascinerats av hans karaktärer. Själv minns jag att jag tyckte det var konstigt att folk kunde brista ut i sång tillsammans helt spontant om någonting som precis hänt. Typ någon börjar sjunga, och han kanske är asbra på att improvisera, men sen så ba "Pippin stämde in" och så fortsätter de. Hur gick det till om man får fråga?!
Det minns jag. Resten är helt tomt. Märkligt!
Vanda
Kommentarer
Postat av: Ch
Jag började läsa Sagan om Ringen i våras, men jag har inte kommit så långt. Jag försökte när jag var yngre, typ tio kanske, och då kom jag till halva tror jag. Jag minns att jag frågade pappa om jag var tvungen att läsa alla sånger...
Postat av: Ollelito
Du kom ihåg allt väsentligt med andra ord!
Trackback
