Blomman av min ungdom

Någon gång på mellanstadiet hamnar man i det underbara gränslandet mellan barn och ungdom. Nu är jag arton år och befinner mig plötsligt vacklandes på gränsen mellan barn och vuxen. Är temat "förändring" är förstås hela den här metamorfosen det första jag tänker på.
Jag tycker om att bli vuxen! Jag tycker om att jag känner mig mer och mer stabil med åren. Aldrig har jag varit så bra på att veta vad jag vill och på att fatta rätt beslut. Så ängslig jag har varit jämfört med nu. Och så härligt att det här bara är början! Emotionellt får jag det ju bara bättre och bättre ställt.
Och tänk alla privilegier. Man får skriva under alla papper själv och vara spontan, man kan laga mat och komma ihåg att köpa ett par ordentliga skor. Allt det där tycker jag om! Men det är en sak det känns som jag aldrig kommer kunna vänja mig vid. Och det är att bli skjutsad i bil av någon av mina jämnåriga vänner.
Gebe kör mig och Sally i sin (!) bil

Det känns som man har lurat någon. Snott en bil. Jag får en liten buskänsla i maggropen. Som att vi lyckats slå i vuxenvärlden att vi kan köra! Det är inte alls länge sedan man satt i baksätet och någons förälder bakom ratten. Plötsligt kan man ta sig var som helst.
Men jag antar att jag kommer känna såhär ända tills det är jag som sitter där fram med ett par ungar i baksätet.
Vanda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0