Maskeradbalen

En gång i tiden, när jag var femton glada år, målade jag bilder till en sång av Lennart Hellsing. Såhär var det:



Vi skulle gå och dansa, på trädgårdsmaskerad
Då skulle vi klä ut oss, men visste ej till vad.



Och en var klädd som strömming, med fenor och med stjärt
Men när han kom till trädgårn, en katt åt upp 'en tvärt.



Och en var klädd som blomma, jag tror han hette Klas
Men honom tog en gumma, och satte i en vas.



Och en var klädd som tavla, med ram som var antik
Men honom tog en gubbe, och hängde på en spik.



Och en hon var en femma, så hon var aldrig pank
Men henne tog en farbror, och satte in på bank.



Och jag var klädd som snigel, jag var bekymmersam
För hur jag gick och gick där, så kom jag aldrig fram

Så kom jag aldrig fram.

Från Vanda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0