Min frisyrhistoria - tunnaste boken, om det vore en bok
Jag har alltid haft långt hår, till och med när mina jämnåriga hade tre hårstrån i en tofs på huvudet såg jag ut lite såhär:
Och såhär:
Lovely outfit förresten.
Senare såg jag ut lite såhär:
Ja, ni fattar. Håret ligger ju banne mig mot bordet.
När jag var nio bestämde jag mig för att lugg var för småbarn, och lät den växa ut. En kul grej är att jag när jag var sex år trodde luggen liksom ingick i hårväxten, att alla hade det naturligt om de inte gjorde något åt saken. Jag minns en flicka på mitt sexårs, hon var den enda utan lugg, och jag kunde inte fatta hur de gick till. Jag tänkte att hon nog rakade bort den för att få sådär exponerad panna.
Nå, luggen återkom senare, en januarikväll och jag var sjutton.
Och det hade tagit mig tre år att våga klippa lugg. Har man så långt hår är det ju läskigt att göra saker med det, och jag som är så nervös av mig också.
Och nu är jag där igen. Vill klippa page men vågar inte riktigt, tänker ena stunden att det är helt idiotiskt, andra stunden att det är bästa idén någonsin. Det är en så himla radikal förändring. Jag funderar på att vänta till vintern, eller klippa av håret mitt i terminen så att alla jag träffar varje dag kommer fatta vilket steg det är. Jag har diskuterat det här med ungefär alla jag känner tror jag, och en av mina vänner sa att "nej men vänta inte till mitten av terminen, klipp dig innan. Tänk om det blir fult, då kommer du ju bli snyggare och snyggare i takt med att det växer ut. Klipper du dig mitt under terminen kanske du bara blir plötsligt ful."
Det är ju också en tanke.
Ja, ni ser hur jag velar! Det är ju bara att klippa egentligen. Klipp, klipp.
När jag tänker efter hade jag ju page den där gången när jag kryssade med titanic.
Men det var så himla längesen så det minns jag knappt.
Konstigast kommer det vara att dra handen genom håret och upptäcka att det inte finns där. Men någon gång måste man ju prova!
Det var allt, och jag känner mig inte ett dugg klokare. Ack, ack!
Nina
Och såhär:
Lovely outfit förresten.
Senare såg jag ut lite såhär:
Ja, ni fattar. Håret ligger ju banne mig mot bordet.
När jag var nio bestämde jag mig för att lugg var för småbarn, och lät den växa ut. En kul grej är att jag när jag var sex år trodde luggen liksom ingick i hårväxten, att alla hade det naturligt om de inte gjorde något åt saken. Jag minns en flicka på mitt sexårs, hon var den enda utan lugg, och jag kunde inte fatta hur de gick till. Jag tänkte att hon nog rakade bort den för att få sådär exponerad panna.
Nå, luggen återkom senare, en januarikväll och jag var sjutton.
Och det hade tagit mig tre år att våga klippa lugg. Har man så långt hår är det ju läskigt att göra saker med det, och jag som är så nervös av mig också.
Och nu är jag där igen. Vill klippa page men vågar inte riktigt, tänker ena stunden att det är helt idiotiskt, andra stunden att det är bästa idén någonsin. Det är en så himla radikal förändring. Jag funderar på att vänta till vintern, eller klippa av håret mitt i terminen så att alla jag träffar varje dag kommer fatta vilket steg det är. Jag har diskuterat det här med ungefär alla jag känner tror jag, och en av mina vänner sa att "nej men vänta inte till mitten av terminen, klipp dig innan. Tänk om det blir fult, då kommer du ju bli snyggare och snyggare i takt med att det växer ut. Klipper du dig mitt under terminen kanske du bara blir plötsligt ful."
Det är ju också en tanke.
Ja, ni ser hur jag velar! Det är ju bara att klippa egentligen. Klipp, klipp.
När jag tänker efter hade jag ju page den där gången när jag kryssade med titanic.
Men det var så himla längesen så det minns jag knappt.
Konstigast kommer det vara att dra handen genom håret och upptäcka att det inte finns där. Men någon gång måste man ju prova!
Det var allt, och jag känner mig inte ett dugg klokare. Ack, ack!
Nina
Kommentarer
Postat av: Ellinor
jag tror det är en jäääääääättebra ide!!! älskar page. vi kan ju göra det tillsammans om jag bestämmer mig för att ge upp fågelbotrasslet. vilket jag nog kommer göra snart.
Trackback
