Vanda

Vanda är min vän med längst och rödast hår. Hon kan konsten att skriva, den kvinnan. Och jag sitter med ett leende på läpparna efter att just ha läst inlägget härunder. Mycket smickrad.
Nå, Vanda.

Jag tänker på Vanda och jag tänker på vita sockor i kinaskor, lukten av hår som just hennats, äppelmuffins med kanel och ett par stora gråblå ögon som lyssnar uppmärksamt.. tänkte jag skriva. Fast det vet jag ju att man inte lyssnar med ögonen. Men det känns så med Vanda. Det märks att hon lyssnar, tar in.

Som ni nog just läst, så har vi känt varandra länge. Det är väldigt länge om man bara är precis mellan arton och nitton år. Och.. den tiden vi känt varandra är just den där turbulenta tiden som kallas tonår. När vi först träffades var vi blyga elvaåringar med lite för långa armar för vi hade inte vuxit i dem än. Under tiden som gått sedan dess har vi varit både röriga och jobbiga, inte minst mot varandra tror jag. Men det är väl så det blir. Efter ett tag landade vi båda två, och det där stormiga lade sig. Precis som det ska vara.

Vanda är en människa jag alltid hittar tillbaka till, hon finns där och det är så okomplicerat. Det är ett umgänge som flyter på utan att man måste anstränga sig, och det är väldigt skönt. Det är nog just för att hon är så.. okomplicerad är kanske fel ord, för komplicerade är alla människor på sitt sätt. Men hon känns rak och ärlig. Och det är väldigt bra.


Här har vi henne. Bilden har jag snott.

Jag måste erkänna att det har känts lite pirrigt att starta en blogg med henne, just för att hon, som jag skrev, är otroligt duktig på att skriva, och jag beundrar henne för det. Och jag vet att jag inte kommer leva upp till den kvaliteten. Men jag inser att det gör ingenting, för Vanda är inte bara skicklig på att skriva, utan också väldigt ödmjuk. Och det är egenskap att vara rädd om, och stolt över.

Det känns himla bra att det är just med henne jag delar en blogg, och det ska bli väldigt spännande att se hur det artar sig.

Puss på er
Nina

Kommentarer
Postat av: Vanda

Du skriver ju så fint själv så jag förstår inte vad du oroar dig för! En pos på din nos ihoho fint

2011-04-23 @ 21:40:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0