En morgon för länge sedan
När jag var barn. Då ska ni veta, brukade jag faktiskt vara på landsbygden lite om somrarna, tro det eller ej. Hade man bott i stockholms innerstad hela sitt liv var det jättespännande. Det grönaste jag visst var liksom rålambshovsparken och växthuset på vår balkong.
Vi bytte hem med några vänner för en vecka, kanske mer. De fick vår lägenhet och vi deras röda hus med vita knutar. Det fanns en lada och ett hönshus och får som var döpta efter medlemmarna i kungafamiljen. Sen dog Silvia och blev fårskinnsfäll. Men det var senare.
Det jag minns starkast från de här somrarna var inte hur vi matade fåren, inte solljuset som gjorde trägolven varma mot bara fötter och lukten i farstun i huset. Det är inte vävstolen på övervåningen eller hur jag var livrädd att min mamma skulle släppa taget om mitt huvud när hon sköljde ur pinguschampot ur mitt hår när jag badade. Det är inte hur min lillasyster drog katten i svansen så han rev henne jättemycket. Det är inte heller tvålsamlingen som fanns i en glasburk i badrummet. Nej, det är detta.
Det är tidig tidig morgon och bara jag och min pappa är vakna. Vi sitter på en kulle i trädgården och dricker läsk. Jag skulle kunna skriva att jag minns hur gräset var vått av dagg under våra fötter, och hur morgonsolens första strålar letade sig in i nacken. Men det minns jag ju inte. Jag minns hallonsoda. Och att det bara var han och jag i hela världen, och min hand kunde bara omsluta två av hans fingrar när vi promenerade tillbaka till huset.
Vi bytte hem med några vänner för en vecka, kanske mer. De fick vår lägenhet och vi deras röda hus med vita knutar. Det fanns en lada och ett hönshus och får som var döpta efter medlemmarna i kungafamiljen. Sen dog Silvia och blev fårskinnsfäll. Men det var senare.
Det jag minns starkast från de här somrarna var inte hur vi matade fåren, inte solljuset som gjorde trägolven varma mot bara fötter och lukten i farstun i huset. Det är inte vävstolen på övervåningen eller hur jag var livrädd att min mamma skulle släppa taget om mitt huvud när hon sköljde ur pinguschampot ur mitt hår när jag badade. Det är inte hur min lillasyster drog katten i svansen så han rev henne jättemycket. Det är inte heller tvålsamlingen som fanns i en glasburk i badrummet. Nej, det är detta.
Det är tidig tidig morgon och bara jag och min pappa är vakna. Vi sitter på en kulle i trädgården och dricker läsk. Jag skulle kunna skriva att jag minns hur gräset var vått av dagg under våra fötter, och hur morgonsolens första strålar letade sig in i nacken. Men det minns jag ju inte. Jag minns hallonsoda. Och att det bara var han och jag i hela världen, och min hand kunde bara omsluta två av hans fingrar när vi promenerade tillbaka till huset.
Kommentarer
Trackback
